Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777
och inget) tår kan den försona. — (bedjandt).
Se! stora faror kring dig sväfva;
jag förutser dem, Drottning! re*n.
Bjud icke hämden svärdet häfva:
den kommer sjelf; den är ej sen.
Hvad hjelp vill du af Himlen kräfva,
om du, af sinnlig åtrå blott,
förstör det stora pund du fått? —
Johanna.
Ni varnar mig för farorna,
och undanrycker likväl stöden,
som kunde rädda mig i nöden?
Birgitta.
Vår dygd, vårt samvete, se der
de enda stöd, som finnas här:
och menniskan går, utan dem,
till eviga förderfvets hem.
Johanna.
Skall Han, hvars godhet evig är,
i evighet vår svaghet straffa?
Då vi ej kunna ändlöst synda,
är dock Hans vrede utan ända?18)
Birgitta.
Bi* fåviskt utransaka vill
Hans domar. — Hör det stoftet till?
Nej! — Himlen ej så högt sig lyfte
upp öfver jordens högsta spets,
som Herrans vilja, Herrans syfte
är öfver menskans tankekrets.
Vet, att den blinda menniskan,
som ej vill bättra sig i tiden,
då hon ännu sig bättra kan,
sen nådestunden är förliden,
hon måste straffas. — Skulle den,
som önskade att evigt lefva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
