Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Fjerde handlingen - 20 - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Peccatel.
Rikshärmästare!
Jag skall icke dröja att mig buga
för er ädla Fru. —
Bengt Stenson (kalit).
Ej heller jag. (de gå).
Germund (afsides).
Fridens fest hör endast glädjen till;
nu som fridens stiftare jag glädjas vill. (går).
21.
ENGELBREKT, Småsvenner JOHAN ANDERSON.
Johan Anderson.
Herre! snart den gamle Munken kommer.
Engelbrekt.
Godt. — Gå in och muntra gästerna;
du är ung, och glädtig när du vill.
Johan Anderson.
När jag kan. — Man måste kunna
älska dem, som man vill glädje unna.
Engelbrekt (strängt).
Gå! du vet att Engelbrekt ej tål
att hans vänner blifva föremål
för ett tal, som kunde såra dem;
hvarje gäst bör äras i mitt hem.
(Johan Anderson går).
Engelbrekt Ctlll Småsvennen efter någon
tystnad).
Hör! kom närmare; — min röst är matt. —
Tag mig ned den gamla hjelmen der,
OCh mitt harnesk. (Småsvennen tager ned dem. Engelbrekt
reser sig något opp, för att sätta hjelmen på sitt hufvud).
Hm! så tung den blifvit
för min nacke! (lemnar den åter till Småsvennen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
