Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnastikens allmänna grunder - 1. Menniskoorganismens lagar - 4. Fenomenernas oändlighet - 5. Helsa; Sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
genom sin begröneniqg till det yttre, vara densamma, fastän
skenbarligen, d. ä. såsom Individ. Lifvets idé: oändlighet,
sammanlagd med materiens idé: ändlighet, måste i detta hän*
seende utgöra en summa, som är den högsta på detta klot *).
Derföre kallas också menniskan en liten verld. Hennes tanke
och fantasi omfatta och upphinna alla sferer; bennes lifsprincip
tillegnar sig alla jordens alster, äfven sjelfva dess gifter, och
hennes mekaniska förmåga och färdighet liknar alla djurs;
men under dessa inre och yttre stridiga företeelser är hon
ändock blott ett enda Hell.
5. Helsa; Sjukdom.
Då vår organism icke kan till sig sjelf vara ett
fullkomligt Helt, utan genom sina delars råtta förhållande till
detta Hela; så måste Helsa vara likstämmighet (harmoni)
e-mellan delarna af denna vår organism, och Sjukdom tvärtom
vara rubbning i dem (disharmoni). Då nu menniskan såsom
en afspegling af bela verldslifvet, kan i verksamhet och njut-’
ning tillegna sig allt, så måste hon äfven vara underkastad
alla kroppsliga lidanden. En fullkomlig organism blir således
blott ett ideal; ty all helsa måste vara relatif, om den ej
skall upphäfva begreppet om dödlighet. Och likasom Lifvet
(det oändliga), äfven under sin inkarnation, har milliontals
skepnader, hvarunder det framträder (såsorø vilja, afsky, sorg,
fruktan m. m.) så antager äfven ärønet, förmäldt med Lifvet,
mångfaldiga olika skepnader i helsa, sjukdpm, svaghet, styrka
o. sJ v., fastän så väl det ena som døt andra endast äro
företeelser i de gradvis vexlande grundformerna, och såledee
tillhöra organismens enhet till sig sjelf.
Häraf skälet, hvarföre en rätt betänkt uppfostran icke
kan afse blotta sinnets och förståndets utveckling (dßt
dynamiska) utan måste syfta till organismens Helhet, d. v. s. äf-
4) Enligt hvad vi fornt aagt, kan här, med materiens ändlighet, icke
föratås dess totala tillintetgörande, utan endast dess bestäodiga vexling i form d.
t. ». deaa beroende af allt utom sig i tid pch rom, såsom vilkor för formen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
