Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvelser, tal, aforismer och andra efterlemnade papper om Gymnastik - Förslag om gymnastikens nytta och nödvändighet för soldaten i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
728
sig både tillbaka och framåt; ehuru det förra afser blott en
mindre rumförändring, och bör liksom i Exercis-reglementet,
innefatta endast några få steg. Om soldaten icke får lära sig
att lika säkert röra sig tillbaka som framåt, biir huns ställning
vacklande; och han kan hvarken blifva oberoende af markens
olika hinder, icke heller förvilla eller åtkomma en försigtig fiende,
isynnerhet när denne är försedd med ett kort handvapen.
Det åligger derför instruktören att hos soldaten inskärpa den
grundsats, att försvaret d ä. retraite och afböjning är ett
förberedande tempo tül anfall, mot en blindt pårusande fiende.
Deremot vore det ett oförlåtligt fel att låta soldaten rygga
vid hvarje afböjning; ty då lär han sig aldrig alt parera
med säkerhet. Dessutom tillåter marken (terrängen) icke
alltid detta ryggande.
Mot en kavallerist är en rörelse tillbaka (under
sidomarsch) ofta likaså oundviklig som ombyte af gard, såvida
soldaten skall kunna vinna kavalleristens venstra sida, som
anses vara alldeles otjenlig till fäktning.
125. När stridsplatsen lutar så mycket uppåt, att
soldatens främre fot blir betydligt högre än den bakre, användes
ej hel eller halfmarsch; utan får soldaten i sådant fall starkt
böja det främre knät, samt framluta hufvudet och kropp, nästan
som i ett rigtigt utfall med värja och sabei; dock med
gard-afslånd (tvenne fotlängder) mellan fötterna.
126. Det enklaste angreppet är högstöten, dernäst
lågstöten. Så väl i hög som låg stöt är geväret i vågrät
ställning, med pipan uppåt i hög, men inåt vid låg stöt. I öfrigt
är skillnaden mellan dessa stötar:
I hög stöt är bakre
armbågen tätt vid kroppen, och dess
öfverarm(?) utan vinkling
sluten till geväret.
Styrhanden har sin tumme
uppåt och lillfingret nedåt (?)
nästan i hö]d med bröstvårtan.
I låg stöt är bakre
armbågen utåt sidan, lyft i
jemnhöjd med axeln.
Styrhanden hålles så, att dess
baksida är i vågrät ställning
uppåt vänd och i höjd med
\axeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
