- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
243

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förfärligt. Det började skymma allt mer och mer
öfvec den ensamma ieden. Solen var redan
nergången. Det var en sjö af £ mils längd, vid
hvarsan-dra ända byn Gråträsk är belägen. Denna sjö var
stickad (marquerad med utstakningsbuskar), och, om
jag blott kom ner på den, ansåg jag mig så godt
som framme, ty då var icke mer någon (ara att
viljas. Också tyckte jag pä tiden, att det borde börja
lida deråt; men intet tecken visade sig ännu, attjBg
var den nära. Så mycket roet* bekymrad och
ängslig blef jag: jag fruktade, att jag tillä f ven ty rs icke
var på rätta vägen, utan af rchnti af ven blifvit dragen
till skogs, och höll på att vandra åt ett helt annat
håll, än dit jag skulle. Jag passerade förbi en
liten rund kulle, ungefärligen som en ättehög. Den
klef jag upp p3, för att se mig omkring, och, när jag
kom upp, fick jag se sjön, som var helt nära. Jag
kan icke beskrifva, hvilken glädje sora intog mig vid
denna anblick. Hastigt som en blixt flög tanken
genom tider ocb rymder och framkallade genom
ide’e-associationer den skönaste taöa. "Hafvel! Hafvet/”
var det magiska ord, som framtrollade den. Jag
erinrade mig genast på det lifligaste detta utrop, hvarmed
Xenopbons Greker fordom,efter sin villsamma och
äf-äfventyrliga färd, med hänryckning helsade Pontus
Eu-xiruis 3). Detta utrop kom för mig af sig sjelft genom en
viss likhet; men del hade vid ett tillfälle varit föremål
för ett interessant samtal och återkallade nu detta

31 Ev^eivng, don hospitabla, den gnstranliga.
GråtrS-’ aket var också för mig en gästvänlig sjö, ty jag
visste, att den gladaste Norrländska gästfrihet
skufle emottaga mig, si snart jag kom fram till byn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free