- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
364

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försöka all komma Öfver, hvilket också lyckades.
Den lifsfaiun hade han väl nn undkommit; men han
hade likväl dervid fått en svSr contusion och blessure
i enn knäet, som slött mot en hvasskantig steo.
Detta svullnade, ban blef hall och hade stor möda
att kunna gå. Väderleken var regnig och kall. Det
blef natt. Ingen eld kunde lian nu mer göra upp,
emedan fnnsket var alldeles vått, och icke fanns
heller något bränsle. Flan var alldeles våt, hade
ingen ront och var utmattad. Han lade sig på
marken vid en stor sten att hvila; men den hvilan var
naturligtvis icke Ijuflig, i våta och kalla kläder, på
den lika våta och kalla marken. Han fick ingen
sömn, utan låg och frös. Den följande dagen
fortsatte han färden, den blef honom allt svårare och
svårare fö’r sårets skull, som han hade fått på knäet:
svnlnaden tilltog. Till råga på det onda, gick han
villse i dimman och var på vägen att störta utfö’r
en förfärlig brant ifrån ett skyhögt fjell, Raskes
kaliadt. Han måste vända ora ett stycke, för att
kunna komma ner derifrån. Först på fjerde dagen
kom han fram just till delta Gajtsas och Jon
Henrikssons höstviste, som är det längst i vester
belägna och följaktligen låg honom närmast. När man
kämpar för lifvet, är det otroligt, huru långt
krafterna kunna ansträngas: det var dock nästan ett
under, att han kom fram. Hungern var nu det första
onda, som måste botas, och han tog här något
torr-fisk, som han råkade på, ty folket var icke hemma,
när han kom. Denna färden var honom ännu i al11—
fö’r friskt minne, alt han skulle halva velat göra om
den. Den gåogen hade han dock bestämdt vetat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free