Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Ryska sympatier“ och rysshat af Knut Wicksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika litet i framtiden hotas af Ryssland,
som detta veterligen varit fallet under
de senaste 80 åren — förutsatt att vi
sjelfva i allt vårt förhållande ådagalägga
en uppriktig vänskap utan alla baktankar.
Med vapen i hand, lemnade ensamma
mot det mångdubbelt starkare Ryssland,
kunna vi näppeligen försvara oss. Detta
synes sjelfklart, och jag skulle mycket
misstaga mig, om det icke också är våra
militär-auktoriteters innersta tanke.
Men deraf följer icke, att vi på grund
af vår svaghet borde för vår mäktige
granne hyckla en vänskap, som vi icke
hysa, och som han tilläfventyrs icke
förtjenar. Feghetens politik är icke
blott motbjudande för ett fritt sinne
utan derjemte helt visst mindre statsklok
än den sjelf tror. Och äro vi än sjelfva
svaga, så hindrar detta icke, att vi i
förbund med andra kunna vara starka
nog. Vore derför Ryssland i verkligheten,
såsom så ofta påstås, »en fara för
Europas civilisation», och en hotande
störare af dess fredslugn, så vore Sveriges
plats i ledet på den motsatta sidan en
gifven och naturlig sak, och om vi då af
bekvämlighetsskäl ej ville underkasta oss
de nödvändiga rustningarne, så handlade
vi förvisso lika fegt som kortsynt.
Men förhåller det sig verkligen så?
Hvilka kulturintressen stå på spel vid
en möjligen förestående kamp mellan
Tyskland-Österrike å ena sidan och
Ryssland å den andra? Så vidt jag vet, är
det på de förra makternas sida
ingalunda fråga om att påtvinga Ryssland
några reformer, utan helt enkelt om
landvinningar i vanlig mening. I
synnerhet i Tyskland har på grund af de
senare årtiondenas oförnuftigt starka
folkökning en verklig hetshunger
uppenbarat sig efter »ny jord». Jag skulle
i det afseendet kunna anföra de mest
betecknande yttranden af framstående
tyskar. Slagordet »civilisation» är
härvid, såsom en tysk nationalekonom
träffande yttrat i fråga om
kolonialsvärmeriet, endast ett nytt fikonalöf,
under hvilket vinningslystnadens gamla
Adam skyler sin nakenhet.
Men i dessa strider — om de öfver
hufvud någonsin komma till utbrott,
hvilket jag i det längsta tager mig
friheten betvifla — ha vi uppenbarligen platt
intet intresse.
Lika litet kan man påstå, att
Rysslands och Englands mellanhafvande i
Asien innebär »en strid mellan banbari
och kultur», så vida man ej vill
inbegripa engelsmännens alla åtgöranden i
Ostindien och den öfriga Östern under
namnet »kultur», hvilket förvisso vore
ett mycket fritt bruk af ordet i fråga.
För indierna sjelfva har ryssarnes
framryckande mot gränsen haft den goda
följden, att England numera behandlar
sina indiska undersåter med långt större
hänsyn än förr. Man har ju till och
med i dagarne sett hurusom en infödd
indier trots lord Salisburys protester blifvit
invald i det britiska parlamentet.
Utan att uttala någon öfverdrifven
beundran eller öfver hufvud något
omdöme alls om den ryska yttre politiken,
torde man derför kunna påstå, att den
hvarken är riktad mot oss direkt eller
mot något intresse, som bör uppkalla
oss till försvar. En välvillig neutralitet
är för oss härvidlag den enda riktiga
positionen.
Hvad Rysslands inre politik beträffar,
måste jag tyvärr bekänna min oförmåga
att tillräckligt ingående och opartiskt
bedöma den. Så mycket är likväl klart,
att ett lands inre politik måste bedömas
hufvudsakligen ur dess egen synpunkt,
och att de källor, ur hvilka vi vanligen
hemta våra underrättelser om dessa
saker, i nämda afseende äro allt för
felaktiga. Detta gäller icke minst om de
rysk-finska förhållandena, hvilka vi, helt
naturligt för öfrigt, äro blott alltför
benägna att betrakta uteslutande med finska
ögon. Härtill kommer, att män såsom
»ryska uttalanden om Finland» oupphörligt
uppdukar för oss chauvinistiska
och reaktionära tidningsartiklar, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
