Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur det förflutna af Axel Danielson. - Citat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
abonnenter och jag aderton månaders
fängelse, hvarunder jag mådde ganska bra.
Sedan har det gått i jämn lunk där
nere. Organisationen utbreddes till alla
skånska och blèkingska städer, till
grufdistrikten, de stora järnvägsstationerna och
jordbruksarbetarne. Vi hade lyckan att få
hjälp af en man, som torde kunna
betraktas såsom vårt partis förnämsta agitatoriska
kraft bland oorganiserade massor, nämligen
F. V. Thorsson. Han, biträdd af N. H.
Rosberg, har redan hunnit göra ett
betydande arbete ute på den sydsvenska
landsbygden, om också frukterna af deras
verksamhet först efter den allmänna rösträttens
eröfrande komma att få sin stora politiska
betydelse.
När det svenska jordegarepartiet
lyckades tillrycka sig den lagstiftande makten
och genast införde den förhatliga
brödskatten, hade detta ett ögonblickligt
inflytande på arbetarerörelsen i hela landet,
ej minst i Skåne. Den tendens, som
alltid förefinnes hos unga och svaga
organisationer att, innan de ännu äro ens
tillnärmelsevis nog rustade, kasta sig med
entusiasm in i ett allmänt strejkkrig, blef
nu ytterligare stegrad genom de förhöjda
lifsmedelspriserna, och partiet hann under
ett par års tid knappast med något annat
än skafta medel till dessa kostbara
brottningar med en i regeln öfverlägsen fiende.
I dessa strejkers långa rad - ha vi dock
några, som inneburit något annat och mer
än det allmänna krafvet på högre lön. I
Stockholm kämpade t. ex. bageriarbetarne
för det gamla husbondeväldets afskaffande,
i Lomma gälde det uteslutande
föreningsrätten och i Norberg, den sista och största
af dessa massrörelser, var det en rest af
den gamla lifegenskapen, som arbetarne
ville stryka bort ur det svenska folkets
historia. Sådana yttringar i ett efterblifvet
land af den nya tolkandan vittna högt om de
socialdemokratiska idéernas snabba spridning.
Ett anmärkningsvärdt förhållande är,
att ingen sida af den svenska socialismens
historia färgats af blod. De beryktade
kravallerna i Juni 1890 voro af mera
gemytlig natur än det såg ut på afstånd,
ehuru ingen å andra sidan kan förneka, att
det endast var genom organisationernas
beundransvärda lugn och massornas respekt
för de af partiorganet anbefalda
förhållningsreglerna, som en blodig sammanstötning
med trupperna blef förhindrad. Och af
samma natur var ju de arbetslöses
demonstration i Stockholm i februari 1891. Dessa
båda episoder i rörelsens historia visa, att
socialdemokraterna, långt ifrån att vara
färdiga till revolt vid första bästa tillfälle, icke
ens af det brutalaste uppträdande från
polisens sida låta förleda sig till obetänksamma
upptåg med farliga töljder.
Denna anda af lugn förbidan under
arbete på organisationens utvidgning och
partiorganens spridning torde nu mera vara
allmän inom hela partiet. Den grupp af
unga hetlefrade entusiaster, som på vår
andra partikongress i Norrköping ville kasta
alla betänkligheter i sjön och löpa till storms
med ens, har redan fått svalka i blodet,
sedan det visat sig, att inga chancer finnas
för en våldsam kupp. Fastmer går partiets
politiska utveckling alltjämt i riktningen af
större tilltro till organisationens och den
allmänna rösträttens förmåga att utan för
mycken blodspillan aflyfta klassväldets ok,
när tiden är mogen. Och redan låta röster
bland bourgeoisin höra sig, hvilka gifvit
signal till nya, mera fredliga rörelser mot
socialdemokratin. Den socialistiska tanken
håller på att göra sitt genombrott inom de
socialt härskandes egen literatur, hvilket
icke betyder att den sociala treden är helt
nära, men att den stora sociala uppgörelsen
står för dörren. »För visso», säger en svensk
professor, »äro de fötter redan skönjbara,
som skola bära de herrskande klasserna ut».
Och det är våra fötter.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
