Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själslifvets hemligheter och den nyaste vetenskapliga forskningen af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekanta händelsen med den svenske
siaren Emanuel Svedenborg, då han
Göteborg (sommaren 1759) hade för
nimmelse af och genast för ett talrikt
sällskap beskref — på ett sätt som
sedermera fullkomligt bekräftade sig —
en eldsvåda, som samtidigt inträffade
på Södermalm i Stockholm.
En egendomlig art af clairvoyance
är den s. k. psykometrien, der mediet
genom att hålla i handen eller mot
pannan ett bref eller annat föremål får en
förnimmelse af den persons utseende,
karakter, tankar eller omgifning, som
skrifvit brefvet eller haft föremålet i sin
ego. Den 11 februari i år på aftonen
var jag i tillfälle att bevittna ett
synnerligen märkvärdigt fall af detta slag. Det
var i en familj här i Stockholm. Ett
fruntimmer — jag vill kalla henne fru
X. — i hög grad utrustad med denna
förmåga, var der såsom gäst. Jag hade
tagit med mig ett bref från en vän i
Hamburg, hr H. Fru X. höll brefvet
för pannan utan att ha fått läsa det och
tillslöt ögonen. Hon sade sig se en
man sitta vid ett bord och skrifva. Hon
beskref hans utseende — mörk, hög
panna, mörka mustascher m. m. — samt
hans skaplynne och själsriktning —
ofantligt liflig, godmodig, ideelt anlagd — allt,
som det föreföll mig, riktigt. Men för
att förvissa mig om, huruvida hennes vision
fullt öfverensstämde med verkligheten,
lade jag — så snart hon slutat — fram
för henne hans fotografikort jemte sju
andra fotografier och frågade henne,
hvilketdera kortet var dens porträtt, som
hon nyss tyckt sig se. Hon pekade
ögonblickligt på det rätta kortet.
Men det gifves äfven en af våra
kända sinnen oberoende förbindelse eller
vexelverkan mellan personer —
företrädesvis sådana, som till hvarandra stå i
ett sympatiskt förhållande — så att den
ene stundom, i synnerhet i något kritiskt
ögonblick af sitt lif, kan, afsigtligt eller
oafsigtligt, meddela den andre ett
intryck af hvad som just då vederfares
honom eller af hvad han tänker eller
gör, eller så att båda samtidigt tänka
på eller drömma om ett och detsamma.
Detta kallas telepati.[1] Hit höra döende
personers uppenbarelse i dödsstunden för
en vän eller anförvandt. En hr ***
(boende i Stockholm) vaknade en natt
vid att han hörde sitt namn ropas med
sin i utlandet varande broders röst.
Hans hustru hörde det likaledes. Dörren
till rummet hade gått upp, oaktadt den
på aftonen blifvit låst. Följande dag
erhöll hr *** telegram om sin broders
död, hvilken inträffat i samma ögonblick
som han och hans hustru haft den nämda
förnimmelsen.
I närmaste samband med
somnambulismen — för så vidt den framkallas
genom hypnotisering — står
suggestionen.[2] d. v. s. den inverkan, medels
hvilken hypnotisören kan bibringa
försökspersonen vissa föreställningar eller nödga
honom till vissa handlingar. Redan
sjelfva söfvandet sker genom en
suggestion i alla de fall, der sömnen hos
försökspersonen icke framkallas genom
uppmärksamhetens spännande på ett
enda föremål (t. ex. genom stirrande på
en glaskula), utan genom en viljeakt
hos hypnotisören. Till de märkvärdigaste
suggestioner höra de, medels hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
