Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Hurra! för Jesus. Ett utkast av Hinke Bergegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarje slag. Den hissades ned i kalla
smutsiga jorden, hvarifrån han hörde liksom
kvidande jämmer, som han hört det hela
natten igenom från hennes bädd.
Till sist fanns det ej någon möjlighet
längre: han måste se henne. Sprang ifrån
alltsammans som det stod, och ut. Öfver
jernvägsspåret, som slingrade framt jäms
fabriken, och så var han hemma i en fart.
På tå smög han, in i den halfdunkla
kammaren, där dödstystnad rådde, som i
djupaste grift.
Hans hustru, som satt gråtande vid
dödsbädden, sträckte försonligt ut handen
emot honom. Han såg henne inte. Hela
hans uppmärksamhet var riktad på den
sjuka, som nu tycktes sofva så lugnt och
stilla.
Men det varade blott några korta
ögonblick. Så trädde, obändig och vild,
dödskampen in.
Det gick öfver som ett skydrag. Allt
blef igen så stilla och lugnt och graftyst.
Han bockade sig ned öfver henne, slog
smärtsamt lidelsefullt armarna om hennes
utpinade kropp, och kysste henne, kysste
henne — fast hon var stel och kall som
sten. Smekte henne, kelade för liket i
vansinnig tillbedjan.
*
Man blef nödd att med våld slita
honom ifrån den lilla. Hela natten höll
han henne i sina armar, pysslade med
henne, smekte henne och tryckte hennes
frusna läppar mot sin glödande panna och
mun.
Först efteråt kommo tårarna. Under
suckar och förbannelser trängde de fram,
— förbannelser emot hustrun, hans
plågoande ifrån helvete, mot fabrikens egare,
di uslingarna, som nekat honom vara hemma
och sköta sitt sjuka barn, och emot gud
som varit sådan djäfvul och mördat den
lilla stackarn.
Några grubblande dagar och nättter
tärde hans anletsdrag, kantiga och hårda,
så han föreföll som en gammal gubbe; böjd
och nästan grå. Bekanta kände knappt
igen honom. Och ingen låtsades han om.
Höll sig för sig själf, hemma eller på
kyrkogården, vid den lillas graf.
Han satte inte mer sin fot inom
fabriken. Hot om hunger, fattiggården,
tvångsarbete bekom honom ingenting. »Di
uslingarna» var allt hvad han gaf till svar.
För hustrun var det nu inte längre lönt
att blossa upp och ge skall; nej hon höll
sig vackert still. I stället var det han, som
röt åt henne, skrek så det dundrade i hela
stugan, bara hon dristade tala honom till.
Ingenting tålde han, och allra minst henne.
En afton i bittraste köld och snöstorm
låg han på knä vid grafven och bad vilda
böner, med hot och klagan och skymford,
till »herren». Det susade dolt i trädens
bladlösa kronor, brakade och knakade i
grenarne på kyrkogårdens åldriga askar.
Men suset blef en hviskning, som kom ifrån
skyn. Och han såg, hur i det becksvarta
mörkret de smögo likt benrangel om
hvarandra, de snöhöljda korsen.
Han sprang upp från marken. Stod,
raklång, med framsträckta armar som för
att famnta någon, med vilda, stirrande ögon
som sökte omkring i mörkret.
Förgäfves! Hur länge han väntade,
hon kom inte... Han skyndade bort,
halfsprang, slog omkring sig som en förföljd.
Och fick först frid, då han kom in i
bönhusets sal, där det var ljust och varmt och
fullt af folk, som jublade »herrans» lof.
Allt efter lillans död hade han gått dit
som oftast. Men aldrig, aldrig hade han
lefvat så med i församlingens böner och
klagan.
Då sången ändat, reste sig på
predikostolen en värdig gödtyp af Kristi
efterföljare. Hans skumma ögon lågo inbäddade
i ister, kinderna stodo ut som bollar, och
hakan hängde ned på halsen som en ballong.
Men då han talade vart det lit i
köttmassorna och ögonen sköto blixtar, lågande,
skarpa. Ursinnigt vred han sina händer
öfver syndarenas hufvud. Och hans djupa
bas letade sig fram till kapellets minsta vrå.
Om satans verk talade han.
Öfverallt lurade den lede. I ynglingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1893/0076.html
