- Project Runeberg -  Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1893 /
65

(1891)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Lucifers porträtt af Hjalmar Branting m.fl.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sysselsättning och förbättra sin matsedel —
som man finner erinrade hela straffarten
vida mera om Crusenstolpe på Vaxholms
fästning än om det nutida Sverges
»humana» cellsystem. Sagt och gjort:
Liebknecht gräfde och sköt gödsel i skottkärra,
som han läst i boken att det skulle
göras, och Bebel och de andra arbetade
med sparrislandet, i sitt anletes svett. Men
det hade lagts på alldeles för mycket, så
att plantorna gingo ut af för riklig näring!
Och det skämtades icke litet med
Liebknecht för hans trädgårdsmästeri på
teoretisk grundval.

Bebel talar med eldande lif, han
pekar fram med högra handens pekfinger
som hölle han detta måttat på en svag
punkt hos motståndaren, där det riktigt
gäller att lägga fingret på såret. Då och
då flyger hans hand genom det ännu
mörka, fast gråsprängda, lockiga håret.
Öfver Liebknecht som talare ligger
framför allt värdighet, och han får ibland en
gnista af något professorsaktigt docerande,
medan armen rör sig upp och ned, för
att lägga eftertryck på kärnpunkterna.
Men i denne professor sticker, tvärtemot
det vanliga, ett stycke af ett geni,
Redaktören af »Vorwärts» är nog ibland
ensidig, men det ligger öfver hans stil den
skärpa och klarhet, som just behöfves på
främsta platsen i den dagliga kampen för
det parti, gent emot hvars
proletariskt-revolutionära tendenser alla andra
riktningar fortfarande uppträda som en enda
reaktionär massa.

Här ha vi icke att upprepa allbekanta
saker och göra därför intet försök att
skildra hvad de båda »gamla», Bebel och
Liebknecht, varit för sitt parti under
socialistlagens 12-åriga vilda kamp, såväl
som före, och nu efteråt, då de med
stolthet kunna peka på en armé bakom deras
politik på 1 1/2 million valmän. Tilläggom
blott att båda varit riksdagsmän nästan
oafbrutet sedan slutet af 1860-talet, och
att båda dessa »omstörtningsmän» lefva i
lyckligt familjelif.

*     *
*



Den taktik, som gjort den tyska
socialdemokratins storhet, kan kortast uttryckas
så: låt dig icke drifvas till förtidiga utbrott,
utan eröfra steg för steg med valsedeln i
hand den politiska makten! Framgången
har så uppenbart följt denna fana och
den ensam, att äfven de till temperament
så motsträfvige, ärke-revolutionäre franska
marxisterna upphört att ständigt tala om
hvad Jules Guesde kallade »det befriande
geväret» och nu rekommendera arbetarne
att närmast eröfra rådhusen, d. v. s. välja
sina egna till stadsfullmäktige, skaffa
socialismen en häfstång i den kommunala
makten.

Man vet hvilken framgång denna i
Frankrike nya taktik haft redan på de
par, tre år den tillämpats; att reaktionen
till fullo inser faran visar dess förtviflade,
men tillbakavisade försök att i
Carmaux-kampen vingklippa den allmänna rösträtten.
På samma gång har denna dragning öfver
till det praktiska arbetets fält gifvit den
marxistiska fraktionen inom den franska
socialismen den styrka, att den nu
påtagligen artar sig att bli samlingspunkten, för
den hittills allt för splittrade
arbetarerörelsen. Men hvad Bebel och Liebknecht
äro för Tysklands socialdemokrati, det äro
Jules Guesde och Paul Lafargue för
Frankrikes marxister.

Guesde, lång, magerlagd, korpsvart, fast
han närmar sig de 50, fyld af eld och
lidelse, fast han med äkta fransk konsekvens
går så långt som möjligt i marxistisk
vädjan till intressena, »magfrågan» först och
känslostämningarna först i andra rummet, har
utgått från lärareproletariatet. Som
landsortsredaktör tog han 1871
Pariserkommunens parti. Ar 1878 kom han en vue som
främste tfotsare af ett polisförbud mot en
liten internationel arbetarekongress i Paris.
Hans försvarstal för detta inför sina
domare var den återuppståndna franska
socialismens krigsförklaring mot den
herrskande bourgeoisin, och året därpå
segrade Guesde’s socialism på den allmänna
franska arbetarekongressen i Marseille. Men
snart kom splittringens tid, då blott ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1893/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free