Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Lucifers porträtt af Hjalmar Branting m.fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sysselsättning och förbättra sin matsedel —
som man finner erinrade hela straffarten
vida mera om Crusenstolpe på Vaxholms
fästning än om det nutida Sverges
»humana» cellsystem. Sagt och gjort:
Liebknecht gräfde och sköt gödsel i skottkärra,
som han läst i boken att det skulle
göras, och Bebel och de andra arbetade
med sparrislandet, i sitt anletes svett. Men
det hade lagts på alldeles för mycket, så
att plantorna gingo ut af för riklig näring!
Och det skämtades icke litet med
Liebknecht för hans trädgårdsmästeri på
teoretisk grundval.
Bebel talar med eldande lif, han
pekar fram med högra handens pekfinger
som hölle han detta måttat på en svag
punkt hos motståndaren, där det riktigt
gäller att lägga fingret på såret. Då och
då flyger hans hand genom det ännu
mörka, fast gråsprängda, lockiga håret.
Öfver Liebknecht som talare ligger
framför allt värdighet, och han får ibland en
gnista af något professorsaktigt docerande,
medan armen rör sig upp och ned, för
att lägga eftertryck på kärnpunkterna.
Men i denne professor sticker, tvärtemot
det vanliga, ett stycke af ett geni,
Redaktören af »Vorwärts» är nog ibland
ensidig, men det ligger öfver hans stil den
skärpa och klarhet, som just behöfves på
främsta platsen i den dagliga kampen för
det parti, gent emot hvars
proletariskt-revolutionära tendenser alla andra
riktningar fortfarande uppträda som en enda
reaktionär massa.
Här ha vi icke att upprepa allbekanta
saker och göra därför intet försök att
skildra hvad de båda »gamla», Bebel och
Liebknecht, varit för sitt parti under
socialistlagens 12-åriga vilda kamp, såväl
som före, och nu efteråt, då de med
stolthet kunna peka på en armé bakom deras
politik på 1 1/2 million valmän. Tilläggom
blott att båda varit riksdagsmän nästan
oafbrutet sedan slutet af 1860-talet, och
att båda dessa »omstörtningsmän» lefva i
lyckligt familjelif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
