Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - I Skyttetid. Höstepistel af K. P. Arnoldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
Nu hade jag i mina stilla betraktelser framför Jägarhyddan kommit
in i en stämning, som något aflägsnat tanken på det evinnerliga
skjutandet i alla landsändar.
En fläkt från de vida rymderna — och man lyftes för några
ögonblick bort från de tryckande tankarne.
Villan på bärget syntes nu åter vacker och tilldragande, såsom
vid det första intrycket, där hon låg i sin täcka omgifning, med sin
vida utsikt öfver den spegelblanka Djurgårdsbrunsviken och den
oförlikneliga entrén från Djurgårdsbron, slutande vid denna smakfulla rundel
af granungar fram för Biologiska museum, hvilka snart skola växa upp
till en af platsens vackraste prydnader.
Detta på nytt upplifvade intryck ville jag behålla från min
morgonfärd. Men det förunnades mig icke. Aflägsna stötiga ljud störde
min ro. Jag tog dem först för hammarslag från Nordiska museum, då
de värkade trefligt och muntrande. Men det blef mig snart klart, att
man höll på med skjutning långt bort på andra sidan viken.
Med ens var den nya illusionen slut. Skogens mystiskt sköna
höstfärger blefvo spöklika. Lönnarne bleknade allt mer. Rönnarnes
intensiva rodnad gick öfver i blod. Mattgula löf och rostbruna blad
lågo kringströdda som vissnande blomster på grafvarna. Det kändes
nästan som en kväljande liklukt i luften, manande till reträtt.
Återtåget gick öfver Skeppsholmen. Det gick långsamt. Ty från en
älsklingsplats sådan som denna går man icke fort i solig septembermorgon.
Äfven en och annan skutpatriot lär icke utan grämelse kunna
tänka på den fara, som hotar denna lilla dägliga holme, att bli vanstäld
med storstadsbaracker å regelräta gator, för att ytterligare stegra
För-svarsmoloks aldrig tillfredsstälda millionbehof.
Sker så, torde man vä) ändå trösta sig med att Svensksundstenen
nog får stå kvar, då ju »minnet» af våra »svenska eldgap» i
Svensksund »lefver i svenska hjärtan», efter hvad som är försäkradt från
svenska akademien. Ja, där är äfvenledes sagdt af Sverges officielt
främste skald, att tadlet gärna må tära på Svensksundshjältens, Gustaf III:s,
minne, »blott välvisheten vackert håller mund, så länge krutet talar i
Svensksund».
Det var i den gamla goda tiden, då det inte var så dyrt att
skjuta fiendens fartyg i brand eller i sänk. Nu finnas skeppskanoner,
hvilkas skott kosta pr st. 6,000 kronor eller lika mycket som svenska
akademien årligen utdelar till sina uppåt sträfvande gunstlingar.
Hvad som brister i pangar till vårt försvar skall imellertid den
allmänna skjutkonsten fylla ut. Så ungefär stod det att läsa i en tid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
