Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - En historia om det som är starkare än döden, af Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja.“
“Då vill ni nog visa mig hennes graf?“
“Så gärna.“
Jag hade icke väntat mig. hvad jag fick se. På en svart pelare
stod bysten af en gammal, skrynklig gumma.
“De unga tro sig veta, hvad kärlek är, tro sig kunna älska. Hur
de bedraga sig! Det är en fattigt flämtande låga — ja, kanske också
bara ett irrbloss — som de tro vara den eviga elden. I bästa fall ana
de kärleken, men det är också allt.“
Han skakade på hufvudet åt något, som han tänkte på.
“Hon var femton år och jag var tjugofem, då vi möttes. Jag är,
såsom ni hör, född engelsman och kom hit till landet såsom ingeniör vid
hennes fars fabrik. Hvilket förtjusande barn hon var! Alla afgudade
henne — jag mest! Men jag tänkte mig henne icke såsom kvinna;
för mig var hon blott ett barn. Eljes hade vi icke blifvit så förtroliga —
jag var hennes lärare, hennes lekkamrat, hennes förtrogne. En dag talade
jag om, att jag kanske komme att resa hem på ett år — jag skulle dit
och lära känna några nya maskiner i vår branch. Först såg hon på
mig som om hon ej förstått mig. Så stelnade hennes ansikte i skräck.
Och så brast hon ut i våldsam, snyftande gråt.’ Knappt hade hon gjort
det, förr än hon kastade sina armar kring min hals. ’Du får inte fara!
Du får inte fara!’ Det famntaget, det tonfallet, den smekningen var icke
ett barns — det var en kvinnas och en älskande kvinnas. Kring min
häpenhet lade sig mjukt och varmt som hennes armar ljufheten att vara
älskad, glädjen öfver att denna lilja öppnat sin kalk för solen och
medvetandet att jag nu förstått, hvad jag förut sett med ögon, som icke voro
seende. “
“Det var den första kärleken?“
v
“För henne som för mig.“
“Och den höll?“
“Nej, naturligtvis gick den sönder. Det var ju knappt möjligt annat.“
“Hur gick det då till?"
“Jag for och var borta ett par år. Före skilsmässen talade jag vid
hennes mor, som var en lika klok som god kvinna, och det beslöts att
Ersilia och jag skulle korrespondera. Det gjorde vi ock. En härlig tid
var det för mig. Strängt, oerhördt strängt arbete. Men jag var stark,
förhoppningsfull och önskade intet bättre. Och Ersilias namn strålade
som en sol omkring mig och allt, hvad jag gjorde. Så kom jag tillbaka,
och efter endast två dagars förlopp var dessa två års ljuflighet slagen i
spillror. Och det på grund af något så simpelt som en ordväxling — om
en bagatellsak till på köpet. Hon påstod, att jag hade orätt. Jag gaf
bevis. Hon blef stött och tyckte, att jag för hennes skull icke bort till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
