Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken. Kyrkans byggnadsförhållanden och märkvärdigheter under katholska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§0
lade för banftsättning, i förlikning för sig och sina
efterträdare Åhus slott och stad, Ljunits härad och tre
fjerdedelar af Bornholm48). Sedàn Knut 115 7 blifvit
försåtli-gen afdagatagen i Roskild och Sven blifvit slagen på
Gra-thehed; kröntes Valdemar af bemälte erkebiskop. Ehuru
denne konung var lycklig fältherre klok statsman och
lika nyttig för sitt rike som älskad af sin omgifning och
derföre kallades den Store; började Eskil att stämpla mot
honom. Anledningen härtill var, om man får tro Saxo,
ganska obetydlig. Samme erkebiskop fordrade, att
Valdemar återskaffade en ansenlig penningsumma, hvilken
utrikes blifvit från hans ombud bortröfvad, hvaröfver
konungen vid ett enskildt tillfälle skämtade. Eskil sökte
förgäfves att vinna sin slägting Absalon för ett
fredsbrott. Den förre blef högligen förbittrad, då han af den
sednare erinrades, att det varit lätt att oroa flere
furstar, som stredo om thronen, men att det vore deremot
en förvägenhet att angripa en; som vore utan medtäflare.
Emellertid utbröt erkebiskopens förbittring i öppen fejd,
men han visade sig då såsom tillförne vara mera orolig
än tapper. Han nödgades att fly till Värend och att efter
en fästnings öfvergång underhandla. Villkoren blefvo för
det andeliga ståndet menliga 49).
Ledsen öfver tidens oroligheter företog Eskil en
Jerusalemsfärd. Slutligen nedtryckt af sorg öfver sina
systersöners landsförvisning och förmärkande sina
krafters aftagande beslöt han att nedlägga sitt vigtiga
embete. I närvaro af Valdemar och sina lydbiskopar samt
en mängd andeliga och verldsliga herrar höll han i
kyrkan ett rörande tal, hvaruti han ådagalade sin
oförmögenhet att i anseende till sin höga ålder vidare fortfara
med sin maktpåliggande befattning. Härpå svarade
Valdemar, att, ehuruväl erkebiskopen varit oense med sina
konungar, hade ban dock berömligen förestått sitt em-
48) Saxo p. 254. Nic. Ärch. Chron. Epise. Lund. in Script. Rer. Daif.
T. VI. p. 624. och M. Matthiae, p. 35, 36. 49) Anon. Roskild. Chron.
in Script. Rer. Dan. T. I. p. 386, 387. Saxo, p. 297—299. och Annal.
Esrom. in Script. Rer. Dan. T. I. p. 241.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
