Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken. Kyrkans byggnadsförhållanden och märkvärdigheter under katholska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
yttre och inre ej allenast hos oss väcker en oförminskad
utan fasthellre en ökad beundran, så kunna vi dock
numera ej förbise de grofva misstag, hvartill byggmästaren
gjort sig skyldig vid användande af denna herrliga
byggnadsidé.
Om Donatus betraktas såsom murare, så synes ban
oss ej heller förtjena synnerligt beröm. Att å en lös
och vattensjuk jordmon anlägga grundvalar, som bestå
af ganska små grå- och sandsten i dåligt murbruk och
hvilka äro föga bredare än derpå hvilande
murmassor, röjer ringa sakkännedom, och har naturligtvis vållat
betänkliga sättningar. Det är likvisst bekant, att man i
den äldre medeltiden väl förstått lägga fasta grundvalar.
Vi vilja härpå endast anföra ett exempel. S. Boisserée
berättar, att han undersökt grundvalarna för Domen i
Köln till 44 fots djup utan att kunna med bestämdhet
upptäcka, om de lågo djupare. De bestodo af groft
tillhuggna sandstensblock och pelarlika basaltstycken, hvilka
vågrätt afvexlade med hvarandra och sammanbundos med
ett starkt murbruk i orubbliga lager. Om man måste å
den ena sidan medgifva, att domkyrkan i Lund är mer
än hälften mindre än Domen i Köln, så kan man å den
andra lätt inse, att den förras grundvalar äro i en gyttjig
jordmon, som liknar en torfmåse, alltför svaga, enär de
bestå af mindre grå- och sandsten, då deremot den
sednare belägen på en ansenlig höjd bort naturligtvis vara
mindre blottställd för sättning, helst dess grundvalar ha
de säkraste förtagningar i regelbundna skiflegångar.
Att Donatus begagnat en lös och oduglig sandsten
i kryptan, hvilken skulle få en så ofantlig belastning och
mycket angripas af fukt och röta, visar jemväl bristande
insigt. Deremot torde det böra mindre klandras, att
man icke här såsom i Roskilds domkyrka användt
tegelsten; ty erfarenheten hade ej då visat, att sandsten, som
allmänneligen användes för bättre helgedomar, var i
Norden ett otjenligt byggnadsämne. Men att
murbeklädnaden består af helt tunn qvadersten, hvaraf en del blott
håller 6 till 8 tum i tjocklek, och att mellanfyllningen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
