Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Erikson - Ur en hypokonders dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
skall göra vår vänskap oslitlig.> Den ljumma
sommarnatten sände genom det öppna fönstret
sina dämpade vällukter och sin blida skymning
intill oss. Kornknarrarne ackompagnerade derute
i klöfverfälten våra ord med sin enformiga,
ändlösa sång.
Mars.
Jag befinner mig åter i min snigelstämning.
Med sårade tentakler sitter jag och väntar på,
att någon skall draga mig ur mitt skal, skall
ljuga för mig, skall säga: det är bara inbillning,
människorna ha inte skrattat åt dig. Om
människorna ändå en gång kunde lära sig förstå,
att jag icke är en Don Juan, som vill fråssa af
kvinnogunst, att jag långt mindre är en
mon-strositet med abnorma begär, utan att jag är en
stackars hjärnsjuk, som plågas af själfreflexion
som en bröstsjuk af sin hosta, som tidtals
slaf-viskt beherskas af än den ena än den andra fixa
idén, så länge den råder med tusentals rötter
fästad i hjärnan.
20 Juni.
Jag har i dag umgåtts med två bildade
damer. Konversationsanfallet gjordes af dem med
ett par geniala anmärkningar om vädret. Sedan
gick samtalet löst på natur, konst, litteratur,
skolväsen, historia och gud vet inte allt. De
pratade som fruntimmer bruka, lugnt och jämnt,
utan blixtar, utan infall, efter de gamla, godkända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
