Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Lidforss - Dvärgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§7
Söm tusende genljud födde.
Hej, hvad ynkliga dvärgalik
svärdet omkring sig strödde!
Han red framåt genom skogens natt,
allt mer honom ynglet snärjde.
Så tungt vardt svärdet, armen matt
der utan rast han sig värjde.
Han red framåt, red upp och ner:
2-Har skogen då ingen ända?
Skall aldrig morgonsolen mer
sina gyllene strålar sända?»
Du tror på en morgon! Skåda blott
ditt hufvuds glesnade lockar,
din arm är matt, ditt hår är grått,
din andedräkt sig stockar.
Trår du ännu, sen du förblödt,
till jättekampens faror?
Ditt lif blef ärelöst förödt
i kamp med dvärgaskaror.
(Efter 4. Filgc?\)
Så täljer skalden den gammal-gamla legenden
om mannamod, uti dvärgastrider förödt.
Det stundom tycks mig som om jag kände igen
den,
som hade sjelf en g^ng jag det folket mött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
