Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner - Själaringning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Själaringning.
Bild från skånska slätten.
Det gamla kyrktornet i Grytinge knakade i
alla fogar. Gud vet, hur det kunde hålla i hop,
då kyrkklockorna rörde sig på sina tappar, och
de tunga kläpparne klungo mot malmen, och de
maskstungna bjelkarne svängde i takt med
klockorna. Men socknens ringare, Hans Ringare,
som han gemenligen kallades, plägade säga:
»Det står väl i min tid, det gamla skavanket.>
Och det samma hade hans far sagt, som varit
ringare före honom.
Ola Mjölnare, som arrenderade kvarnen af
baronen på den närbelägna herregården, var död.
Och Hans Ringare och Rasmus Möllesven höllo
på att ringa själaringning för honom. Rasmus,
som hade tjenst hos Ola Mjölnare, var af enkan
sänd upp i tornet för att biträda vid ringningen
efter den aflidne.
Gamle Hans Ringare hade alltid haft ord på
sig att vara en illmarig karl. I dag lät han
mölledrängen slita på den stora kyrkoklockan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
