Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner - Själaringning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii9
net »Mickel*, en benämning, under hvilken han
vanligen gick, och som skulle utmärka hans
räf-natur. Han stammade ifrån skogsbygden, och
var derför illa tåld på slätten.
>Nu tycker jag, min själ, att Ola Mjölnare
kan ha fatt nog för denna gång», skrek Rasmus
för att höras öfver klockornas dån, i det han
med skjortärmen torkade svetten ur pannan.
Hans Ringare tog helt lugnt upp sitt fickur
och ropade tillbaka: »Skäms du inte, din late
knekt, att inte unna din husbondes själ efter
döden en kvarts ringning, liksom han ej vore så
god som hvilken sockenbo som helst»
»Det kan du säga, Plans, som ringer den
lilla klockan, du skulle bara försöka den här,
som jag sliter på, så .»
»Ring du bara, Rasmus, och mucka inte,
för annars ger jag dig sjelf ej mer än fem
minuters ringning — det är så mycket som en
fat-tighusare får — när du sjelf en gång vänder
näsan i vädret. Ola Mjölnare var en
hedersman han, som mol som en hel karl, och som
alltid tog ordentlig tull. Och när jag kom till
honom med ullpåsen,*) gaf han mer än de flesta.
Ring du bara, Rasmus, och mucka inte!»
»Visst var Ola morsk af sig ibland, men det
glömmer man vid tillfällen som detta», skrek
*) Pá mänga stallen i Skäne utgår ännu ringarncs aflonmg {
naUiraprestationer, som upptagas af dem sjclfva under en vandring
genom socknen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
