Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Sjölander - Nätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nätter.
Solen somnar hän i västerhimmelsskyar.
Julikvällens skymning faller lätt som en slöja.
Natten drager genom världsrymden som en
smekande dröm.
Den smyger sig in i storskogens gömmor
och fyller dem med spöklika skuggor. Den
faller som melankolifylld clairobscur öfver heden.
Den sveper insjön i mjuka kyliga dimmor. Den
lägger sin lisande, barmhärtiga hand öfver
för-tviflan, tröstlösheten, tomheten, som fylla
världen. Den sänker sig förlamande öfver trötta
mänskolemmar. Den domnar i slö hvila
slap-pade nerver.
Naturen hvilar med slappa, förlamade
krafter, höljd i svärmiskt dunkel — täckelset för
dess sjudande lidelser. Blommornas daggdruckna
kalkar bida solens morgonkyss. Fåglarna sofva
med näbbet under vingen, väntande den korta
sommarnattens slut för att med tusenstämmig
jubelkör hälsa en ny morgonrodnad. På
skogsstigen, glänsande hvitnött af trampade
människosteg, sprider en lysmask sitt gulhvita fosforsken,
glöder ut sitt efemära lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
