Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Erikson - Knut Hamsun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Men alt dette er ikke Begyndeisen . . .2
Redaktör Lynge slutligen inledcs med orden: ::<Saa
mängt, saa mängt der kan hænde i Verden:-.
Under det att i den naturalistiska romanen
författaren icke direkt framträder i skildringen, visar
sig författaren jämt och ständigt i Sult och
Mysterier. Sult är en genomförd jagroman, där
hjälten och författaren sålunda liksom smälta
ihop. I Mysterier äro visserligen hjältens och
författarens personer åtskilda, men man kan utan
tvifvel betrakta hjälten som den mest excentriska
sidan af författarens jag, hvilken han isolerat
och inblåst en lefvande ande i. För denna
uppfattning talar kongruensen mellan hjältens och
författarens meningar i åtskilliga frågor, i frågan
om de store männen, om psykologien o. s. v.
Dessutom står författaren som en deus ex
ma-china i boken, som t. ex. uttalar sin förvåning
öfver att Nagel har en päls med i sitt bagage,
fastän det är midt i sommaren, som lyssnar till
samtalet mellan Nagel och den beslöjade damen:
sDeres Passiar blev afbrudt og dunkel, med
halve Ord, hvoraf kun de selv förstod Meningen
og med flere intetsigende Hentydninger til
Fortiden*, som refererande anmärker: 2N11 talte de
en Stund om ganske ligegyldige Ting*, eller
något dylikt på flera ställen i boken.
Det har sagts om Hamsuns romandiktning,
att det icke är konst. Hvad är då konst? Är
icke det konst, som sjuder af stämring, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
