Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren - En ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*39
För en qvinnas skull — har han gjort sitt
dåd för en qvinnas skull — vare sig nu historien
om hans vinrus är sann eller ej — så kan jag
både förstå och förlåta den vrede. Ty — om du
icke älskade mig längre, Schakuntala, så skulle
jag döda både den du älskade och dig sjelf,
derför att du är min egen, min enda!
Och nu först ser jag hvad du är,
Schakuntala! Nu ser jag att du är min ungdoms
dåraktigt envisa dröm, min mandoms hopp. Du
har aldrig velat lämna mig, men aldrig förr än
i natt har du helt famnat mig i dina armar.
Hvarför kom du icke förr? I min själs växthus
har du sväfvat som en tungsint trånande doft,
och när det har andats vår och qvittrat
säng-fagelkärlek öfver mitt hjertas ändlösa vidder, då
har det varit dtt, som oroligt rört dig i din dröm
om att blifva väckt som prinsessan väcktes af
kyssarnes prins.
Du tiger — Schakuntala? Hvarför bleknar
du, hvarför blir din sidendrägt blekare, hvarför
skymmer det i soltemplet? Tviflar du på mig
igen? Jag börjar också gripas af tvifvel om att
du icke bedrager mig. Konung Duschjantas ord
rinna mig i sinnet:
Stijjen leder väl fram, men tillbaka sträfvar min håg-,
Liknar ett sidenbanér, som bäres mot vindarnes tåg.
Allting omkring mig bleknar, kolonnerna
sjunka samman och soltemplets tak faller ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
