Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun: Drottningen af Saba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Var så snäll och sätt er ned, säger hon,
annars når jag icke till.
Och jag sätter mig ned.
Så begynna vi att prata
Nu kan du tro mig eller inte — jag säger
dig, att när jag skildes från fröken om aftonen,
hade jag det bästa hopp. Vi hade talat och
slad&rat och skrattat åt allt möjligt, och jag är
saker på att vi suto en qvarts tid der på trappan
och pratade. Än se’n ? Nej, för all del, derför
bröstar jag mig heller inte deröfver, men jag
tänkte dock icke att en ung dam ville skänka en
mansperson en styf qvarts samtal så godt som på
tumannahand utan att mena något med det. När
ändtligen skildes, sade hon till på köpet god
natt två gånger; till sist öppnade hon dörren på
glänt, sade långsamt god-natt ännu en tredje gång,
och så dörren igen. Derpå hörde jag hur hon
och Lotta begynte skratta muntert derinne. Jo,
vi voro vid ett utmärkt humör allesammans.
Jag begifver mig in på mitt rum — hennes
rum. Det var tomt, ett helt vanligt
gästgifvarerum-, blåmålade väggar och en smal, låg säng.
På bordet låg en öfversättning af Ingrahams
Fursten af Davids hus. Jag lade mig att läsa i boken.
Ännu hör jag fnissande och skratt inifrån de unga
flickornas rum. En sådan härlig skoj frisk tös;
denna dunkla blick i det unga ansigtet! Hur
liflligt hon -kunde skratta, fastän hon såg så
stolt ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
