Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Kléen: I småstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
krat, brutal och rå, i synnerhet när han blir full
— och det är inte sä sällsynt. För öfrigt relativt
intelligent, driftig kommunalman, stadsfullmäktig
och verkställande direktör i jernvägsbolaget. Men
rent ut sagdt en fullständig tölp. Du skulle bara
höra honom, när han träffar ut för någon, som
han riktigt vågar sig på. I stadsfullmäktige var
han fordom borgmästarens buseman; nu
koncentrerar han sina krafter på att åt sin vän, den
pensionerade majoren, rädda skötseln af Bolagsparken.
Jag brukar ibland smått kittla honom i
rhinoceros-huden med en och annan gliring i bladet. — Skål
för resten, du dricker ju ingenting.
Jo. Fortsätt du bara, det roar mig att
lära känna samlingen. Hvad är det för en figur
t. ex. den der mörke, som just nu bugar sig för
din vän Fohrnéus ?
Journalisten knäppte med fingrarne och säg
intresserad ut.
— Den? Jo du, om den har jag stält upp
min egen hypotes. Observera nu hur han går!
Nervöst, högra axeln skjuten fram liksom för att
bända sig väg genom en trängsel. Tro mig, den
gesten symboliserar hela mannen. Det är en karl,
som å tout prix vill framåt. Och han kommer
också att lyckas, var säker på det. Det är bara
en fem, sex år se’n han kom hit till staden, en
helt vanlig handtverkare, som visserligen sett sig
omkring litet världen — och nu, nu är målare
Werner ägare af två gentila hus vid Östra pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
