Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öo
sten, d:r Olof Bergklint i Gladsax. Båda äktenskapen woro
barnlösa. .
11. Nils Norfstedt, muraresan från Torrlösa och
född derstädes 1762, blef student 1780, prestwigd 26/6 1788,
domkyrkoadjunkt 1791, stadskomminister i (8Kimbrishamn 1800,
kyrkoherde här 10/5 1810, tilltr. 1812, erhöll prostetitel 1815.
Död 18/9 1818. — Gift med Caisa Christina Tengstedt,
prestdotter från Cimbrishamn. Barn: Per Erik, prest och
innehafware af klockarelägenhet härstädes; Lars Åke, vice
häradshöfding.
12. Pehr Nordin, son af en bergsman och född i
Lerbäcks socken af Strengnäs st. 20/4 1771, studerade först i
lipsala och sedan i Greifswald, der han blef magister och erhöll
venia docendi 1797, blef theol. licentiat i Rostock 1798,
prestwigd i Strengnäs 1799, katechet och hospitalsprest i Örebro
f. å., vice syssloman och aftonsångsprest wid Strengnäs
domkyrka 1803, lärare wid skeppsgosseskolan och notarie wid amir.
konsistorium i Carlskrona s. å., amiralitetapredikant 1808,
theol. doktor i Rostock 1816, kyrkoherde här 28/10 1819, tilltr.
1821, ititulär prost 1820, uppfördes 1839 utan ansökning på
förslag till domprosteriet i Strengnäs, men afsade sig
förslaget. Död, efter att hafwa legat till sängs flera år, 10/7 1852.
D:r Nordin tillhörde såsom predikant Tybecks skola (se
Wieselgren, Sw. kyrkans sk. litteratur. 2 uppl.) och har utgifwit
åtskilliga skrifter i theologiska ämnen (se Lunds stifts matrikol
1842). I en år 1817 utgifwen böndagspredikan öfwer 2
Cor. 5: 19 heter det1 ”Omedelbarligen finna wi af detta språk,
att den fullkomliga Guds bild framlyste i Jesu förnedrade
mandom, hwilken wi efter Skriften böre likna i wishet och
kärlek. Den sednare delon af wårt språk: Gud försonade
werlden med sig sjelf, förutsätter tydligen, att menniskan war
stridig i sina tänkesätt med Guds wälgörande afsigter och wille
icke wika ifrån sitt onda lynne; — men att Han likwäl sökte
beweka hennes sinne och lämnade henne medel att förenas med
sig sjelk. Denna sats förer oss således å den ena sidan att
påtänka orsakerna till menniskosinnets stridiga riktning mot sitt
högre ursprung, och å den andra upphäfwer den begreppet om
en wredgad Gud, som fordrade genom försoningen tillfreds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
