Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
319
under lagen; om jag warit en sConjuncturföljare och wänpt
kappan efter wädret; om jag intet grundat mina meningar på
samwete och öfwertygelse, så wore jag en owärdig
Riksdagsman, som ock skulle rådna wid at af så uplyst samhälle, som
Venerandus Clerus, förbehälla mig nägot godt omdöme. Men
då jag härutinnan ej frugtar för någon tillwitelse, wågar jag
i denna delen säga: Mitt samwete gnager mig intet. Detta
icke allena säger jag, utan torde ock kunna, om så behöfdes,
bestyrka hwad jag sagt med sådane omständigheter, som
tämmeligen utmärka huruwida jag warit wid Riksdagen för mig
enskylt eller for andra. Så wifsst jag i detta som alt annat,
måste widkännas min ofullkomlighet, så wisst wågar jag ock
åberopa min upprigtighet.” Lunds stifts presterskap hade nog
hederskänsla att wid följande riksdag åter uppsända K. såsom
fullmägtig. En af stiftets prostar, Thomæus i Raflunda,
förfrågade sig i domkapitlet 13/3 1771, huru han” borde förhålla
sig, i fall någon wille kalla K. till riksdagsman, emot
talmannens warningsbref. Domkapitlet swarade, att det icke anstod
domkap. att förklara detta bref eller widare extendera än orden
lyda. Oaktadt det partinit, hwaraf K. i likhet med alla andra
på den tiden war smittad, war han likwäl en ärlig man och
redlig fosterlandswän. Det berättas att, då hans enka begärde
nådår, yttrade Gustaf III., att ansökningen så mycket heldre
borde bewiljas, som K. aldrig mottagit utländska penningar,
säåsom de fleste af hans parti, äfwen i presteståndet, gjorde. En
af K. år 1752 utgifwen likpredikan öfwer majoren C. H,
Skytte är skrifwen i temligen gammalmodig stil, och en del
sökta och underliga liknelser förekomma, men innehållet är
bibliskt och framställningen icke utan wärma. Från riksdagen
1772 återkom K. med förstörd helsa och dog 3/7 17734. Prosten
A. Hellman i Mällby höll likpredikan öfwer honom. Uti de
jemte densamma tryckta personalierna heter det: ”Som prestman
beflitade han sig om att i lära och lefwerne wara ostraffelig.
Han war af naturen begåfwad, och gåfworna woro helgade af
nåden. Derföre war också hans lefwerne så inrättadt, att han
kunde tjena hjorden till en eftersyn.” För öfrigt skildras han
såsom ”en behaglig umgängsman, pålitlig wän, ljuflig make,
from och ölskanswärd husfader.” Många anekdoter förtäljaa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
