Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under september, oktober, november och december syntes ingen av-
sevärd skillnad.
Mina observationer ha fortsatts under år 1920 och kunna de ovan
angivna färgskiftningarna hos barren sägas ha haft i det närmaste ana-
logt förlopp även nu.
Redan den 20 februari besökte jag år 1920 första gången trädet.
Sista årsskottet var då ännu någon aning ljusare än å omgivande träd.
Den 12 april syntes fortfarande de mot landsvägen vända toppskotten
skifta i gult, medan de på trädets beskuggade sida med några få (bättre
belysta) undantag syntes ha övergått till den vanliga gröna färgtonen.
Först den 5 juni märktes årsskottens toppar som en lätt ljusning,
den 28 juni voro de fullt utslagna och vita.
I slutet av juli började årsskotten (möjligen) antaga en något mörkare
färgton och den 22 augusti voro de redan åtskilligt grönaktiga. Under
september och senare märktes blott en sakta förlöpande övergång i
vanlig riktning.
Som allmän iakttagelse under bägge åren kan sägas, att de starkast
solbelysta partierna av trädet (här visserligen mot norr men mot öppen
landsväg) längst bibehålla den ljusa färgen, medan beskuggade grenpartier
åter synas tidigare antaga mera normal grön färg. Helt gröna bliva
dock årsskotten även här först under andra året. — Någon väsentlig färg-
skillnad på barrens över- och undersida har jag däremot ej kunnat iakttaga.
Som anmärkningsvärt kan här även nämnas, att tallen ifråga aldrig burit
kottar, ej ens under år, då omgivande träd haft riklig tillgång på sådana.
Som av förut nämnda siffror framgår, är höjdtillväxten numera rätt god.
På sidogrenarna uppgick sista årsskottets längd till omkring 25 em.
Ehuru utan egentlig praktisk betydelse kunna de nämnda iakttagel-
serna möjligen bidraga till kännedomen rörande våra barrträd och
speciellt då frågan om försenad klorofyllbildning hos desamma: Upp-
gifterna härom äro nämligen i litteraturen rätt sparsamma. Den mest
uttömmande beskrivningen och utredningen i ämnet torde vara H.
HESSELMANS avhandling om den s. k. Sandviksgranen, en med Särna-
tallen analog granform, som växer på kronoparken Sandvik i Småland
(se Skogsv. fören. tidskr. 1907 sid. 4 o. f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
