Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Uppsatser
- Herrgårdsträdgårdens anpassning efter nutiden. Ett estetiskt och ekonomiskt problem. Föredrag vid Föreningens för Dendrologi och Parkvård årsmöte den 20 mars 1933. Av Sven A. Hermelin
- Herrgårdsträdgården under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Ulriksdal 1925, Drottningholm 1926 och 1927 samt Rosersberg
1929). Det torde därför vara överflödigt att beröra
renässans-och barockträdgårdarnas utvecklingshistoria och karaktär. Den
smakriktning, som under 1700-talets sista decennier och under
1800-talet dominerade i svenska trädgårdar, har däremot icke
berörts i »Lustgården», varför en kort resumé av denna torde vara
på sin plats.
Herrgårdsträdgården under 1800-talet.
År 1780, då Fredrik Magnus Piper återvände till Sverige efter
omfattande studieresor i Italien, Frankrike och England, utgör en
vändpunkt i den svenska trädgårdskonstens historia. Piper
inspirerades nämligen mycket starkt av den nya engelska
trädgårdsstilen — parkstilen. Hans anläggningar åt Gustaf III vid Haga
och Drottningholm blevo tongivande för de svenska godsägarna,
och mången ståtlig barockträdgård fick lämna plats för leende
landskapsbilder, som med konst framtrollades, där förut
mäktiga lindalléer och sirliga broderiparterrer bundit samman
byggnad och trädgård till arkitektonisk enhet.
I de fall, där den engelska parken anlades med verklig
förståelse, där den ursprungliga terrängen väl lämpade sig härför
och där byggnadens stil icke nödvändigtvis fordrade en strängt
arkitektonisk omgivning, uppnåddes stora skönhetsvärden. Utan
tvekan kan man dock påstå, att dessa krav icke alltid uppfylldes,
och särdeles beklagansvärt är, att man i sin strävan att
modernisera trädgårdsanläggningarna oftast totalt glömde det organiska
sambandet mellan trädgård och byggnad. Dessutom misstolkades
ofta den engelska parkens grundtanke. Man anlade på ett till
buds stående, ofta begränsat område sina parker efter engelska
parkritningar, vilka avsågo att omfatta stora domäner. På detta
sätt uppstodo miniatyrlandskap, vilka ofta voro fullkomliga
parodier på de engelska förebilderna. T. o. m. i små villaträdgårdar
inne i städerna sökte man tillämpa denna stilart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:12:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lustgard/1933/0032.html
