Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru Luther försökte den katolska och fann den evangeliska frälsningsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade sålunda ej under den närmaste tiden förut
allvarligt tänkt på att bli munk, fast ungdomsminnena
och den aldrig dödade inre ångestkänslan väl
disponerat honom till att välja den vägen. Man har på
flera olika sätt sökt förklara det förhastade löftet.
Vissa yttranden av Luther själv synas tyda på, att
han i blixtljuset såg en verklig syn liksom Paulus
utanför Damaskus, en Gudsuppenbarelse, som blottade
hans innersta syndfulla väsen och tycktes honom peka
på klosterlivet som vägen att övervinna synden. Han
hade ändock svårt att bestämma sig; mer än 2 veckor
gick han och grubblade över sitt löfte, under det att
vännerna sökte övertala honom att fortsätta sin
lysande bana i världen. Han måste ju ock räkna med
fullständig brytning med den oböjlige fadern. Men
snart segrade den kraft, som var ledstjärnan i Luthers
liv: hans ytterliga redbarhet och moraliska
ansvarskänsla, som gjorde det för honom omöjligt att vika
från, vad som syntes honom rätt, eller att bryta ett en
gång givet ord. Den 17 juli 1505 klappade den lärde
magistern och juristen på porten till
augustineremiternas (en tiggarorden, som var nästan lika utbredd
som franciskaner och dominikaner) kloster i Erfurt
och begärde att få bli upptagen som munk.
Sedan han en tid prövats som gäst och sedan som
novis (nybörjare), fick han 1506 avlägga det högtidliga
munklöftet, vilket för alltid band honom vid
munklivet. Han trodde sig nu kunna genom späkningar
och försakelser av olika slag bliva fri från sin synd och
finna en nådig Gud. Men länge dröjde det ej, innan
han märkte, att munkaskesen ej hjälpte. Den onda
begärelsen, egen viljan, högmodet, vreden, bristen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
