Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag att den — eller de — som betalade för mig
ställt upp det villkoret att jag skulle hållas för mig
själf, som ett bättre mans barn.
Men hvad denna afsöndring var förfärlig och
hela tillvaron hopplöst trist! Ingen att leka med.
Knappast någon att tala vid. Aldrig utom dörren
annat än vid mosters hand. Hvarför jag skulle kalla
madam Holte så, frågar jag mig än i dag.»
Ingas mörka altstämma, hvilken Sixten aldrig
lagt märke till så som nu, gaf orden en djupare
betydelse.
»Hon var hustru till en järnbärare,» fortsatte
hon. »Den gröfsta starkaste karl jag sett, med så
stora händer att de väckte min ständiga undran.
Aldrig har jag träifat en kärfvare, ordknappare man,
och till en början skrek jag bara han kom i
närheten. Men instinkten sade mig snart nog att han
var så ofarlig någon kunde vara, och till sist
längtade jag rent af efter att fä sticka mina händer i
hans och låta dem försvinna där.
Aldrig har jag sett någon mera förälskad än
han var i sin hustru. Tilltala henne gjorde han ju
sällan — och det skulle haft sig svårt nog så som
hennes tunga gick. Men som han såg på henne
och lät sin jättehand glida öfver hennes lilla runda,
fylliga person! Aldrig kom han heller in i köket,
som också var matrum och sängkammare, utan att
ha tagit af stöflarna ute i svalen och fått tofflorna
på. När han satte sig ner, var det äfven med en
viss tvekan, som om hvarje plats varit för god för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
