Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
... »Som barn måter man inte tiden efter klocka
eller almanacka,» började hon, »och huru länge min
far varit borta då jag fick veta att jag skulle lämna
mina fosterföräldrar, har jag inte reda på. Inte
minns jag heller hvad som föregick affärden. Jag
har en dunkel hågkomst af att Holte kramade mig
i sina armar och torkade ögonen med sina oformliga
händer, men det hela blef till verklighet först när
jag kom ombord på en ångare och fick syn på
öppna sjön.
Hur jag, som varit så stillsam, med ens kunde
bli så svårhandterlig vet jag inte. Moster var också
rent förtviflad, ty jag flög upp på bänkar, tunnor
och packlårar, för att få se mera af vattnet, som
jag genast förälskade mig i. Men hvart jag for i
väg, var Leo efter mig, så någon fara var det inte.
Hur jag kom att hamna under en af
däckssofforna är ej godt att säga. Kanske därför att det
var enda sättet att hålla mig i styr. Men där låg
jag med hunden till hufvudkudde och stirrade ner
i vattnet, som skummade kring fartyget och
glittrade rundt om sä långt ögat nådde.
Resan varade blott några timmar, men den
längtan efter att få färdas öfver stora vatten, till
okända länder, som den framkallade, har följt mig
lifvet igenom.
När vi kommit i land, bar det genast af i en
högkarmad kärra, som kördes af en tjock karl i
blårandig linneblus.
Färden gick genom en stad, ut på landsbygden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
