Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De finnas dock som anklaga henne för att slå öfver
— eller för att klatscha med ögonen och spela med
publiken ...
Jag kan inte annat än skratta?
Publiken? Nej, mina herrar. Det gällde
författaren. Men det förstod ingen mer än jag...
Kanske också hustrun? Hvem vet?
Det är väl att flertalet ha bara en tidning och
nöja sig med, eller rätta sig efter, hvad den säger.
Att läsa flera och se alla stridiga omdömen kan
göra hvem som helst nervös. Och hvad skola då
inte de känna som det gäller?
Att det finns humana recensenter ser jag mer
än väl. Men de äro inte många. För de flesta
tyckes hufvudsaken vara att framhäfva den egna
stilistiska förmågan. Däraf denna hjärtlösa lek
med ord, denna pennans gadd och glädjen att
kunna uppleta och framvisa så många brister som
möjligt.
Jag tänker mig att en konstnär, som älskar
sitt verk mer än sig själf, gärna upplyses om sina
misstag för att kunna göra sin sak bättre nästa
gång. Men tillrättavisningar böra gifvas så humant
som möjligt — helst de offentliga. Och hur
förfärligt att hålla tillgodo med speglosor, när man
arbetat, kämpat och gjort sitt bästa!
Sixten talade ofta i ämnet och påstod att unga
spolingar, som ingenting uträttat och ingenting
upp-lefvat, äro obarmhärtigare och stortaligare än alla
andra.
m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
