Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det af till sjös, var det oftast att kämpa sig fram
genom issöija eller hög sjö för att kanske till sist
— när vägen tog slut — vandra långa sträckor öfver
isbelagda klipphällar till ett fattigmanshem, där det
gafs hvarken vått eller torrt — och ingen pekuniär
ersättning heller.
Ett ironiskt leende krusade Rolfs läppar vid
tanken på, hur han for ej länge sedan låtit sig köras
kring gathörnen af kusk i livré, och hur han vetat
taga betalt. Nu hände till exempel ofta nog, att
han kom till en barnsängskvinna med tillbehör af
instrument, lysol, saccalin, eter och allt hvad behöfvas
kunde och fick vänta i timmar, innan det kom till
användning, for att därefter arbeta hårdt nog utan
ringaste ersättning. Ty hur skulle han kunnat taga
emot en skärf ens, när han såg, hur det letades
efter tio- och tjugufemöringar i spegellådor och
dragkistor och förstod hur ondt det var om dera.
Aldrig hade ersättningsfrågan varit honom ett
så pinande obehag som nu. Mer än en gång strök
han också med ett enda tag, och ett enda ord —
»behåll» — tillsammans de uppradade
kopparslantarna och lade kanske i stället dit hvad medicinen
skulle komma att kosta.
Att en och annan begagnade sig af denna hans
samvetsömhet for att låtsa fattigdom och komma
ifrån läkarearfvodet, föll honom ej in.
Han började tycka mera om resorna till sjös
än lands — var vädret ej för styggt. Men styggt
var det oftast, ty gällde det sjukbud väjdes för ingen*
10. — Ledfyrar. 145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
