Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig hvita och luftiga mot den mörka bakgrunden.
Men inte syntes någon människa till, inte, förr än
kaffepannorna kommo på, röken började stiga ur de
många skorstenarna, och en och annan man eller
kvinna kora ut halfklädd för att syna och borsta
helgdagskläder och skodon.
Senare, medan mödrarna klädde sig själfva och
barnen och ungtöserna gjorde sig så vackra de kunde,
höllo männen till lite hvarstans ute på småbryggorna,
bredbenta och trygga ra ed snuggan i munnen,
språkande om väderleken och hvad den likade sig till.
Och i skjortärmarna, hvilka lyste hvita som
mås-vingarna, stodo de utan att nännas taga på sig västen
ens och visade sig för hvarandra i helgdagsstassen.
»Han va allt sydliare klocka sex,» säger en af
dem. »Men han kastar nock om te västan fram
på dan,» infaller en annan. Och alltjämt är det
vinden de tala om. »En kommer inte långt annt
än mä granseglena nu,» fortsättes det. »Kan töckas
det, men hva fan ä de å lita på? I kvällninga va
han nock så frisker, å inna middan kan han vara
rent ilsk, för ingenting i värla ä så ombytelit som
hafvet — så när som på kvinnfolk, kan veta.»
Kyrkfolk från andra platser böljade komma
sjö-ledes eller till fots öfver tången och samlas kring
husknutarna i lifligt samspråk.
Den spröda klangen från kapellets klockor
tonade ut öfver läget, och från alla de små husen,
på alla de krokiga stigarna kommo högtidsklädda
människor med samma mål för ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
