Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
i var led; likt en vigg borrade sig smälrtan tvärs-
igenom honom. Ännu ett ögonblick av sådana out-
sägliga marter och han kände att han skulle börja
tjuta av maktlös förtvivlan som ett ringat djur eller
att han skulle falla ner död.
Han såg henne nu sådan han sett henne vid deras
sista avsked, till det yttre lugn men med bränn-
heta ögon. Prästernas mässande erinrade honom
om hennes lågmälda röst, erinrade honom om det
sista famntaget och kallade fram det hittills slum-
rande minnet av hennes avskedsord: »Vi möts igen!
Vi möts!» Han upprepade orden mekaniskt och
trevade i fickan efter brevet som man lämnat honom
på stationen — ett brev från henne... Han hade
inte läst det, hade inte vågat och hade inte heller
haft tillfälle.
Det är jag som har dödat henne, jag! tänkte
han och ryste av skräck. Jag har dödat henne...
stampade det tungt i hjärnan, och han fick en
ohygglig känsla av fasa och avsky för sig själv.
Bilderna från det förflutna plånades med ens ut, där
innanför pannan var liksom bara ett avtryck av
hennes ansikte, och han hade en förnimmelse att
hans hjärna skulle sprängas av det smärtsamma
uttrycket kring hennes läppar, det bittra, lugna
föraktet varmed hon liksom visade tillvaron ifrån
sig. Hans personlighet var på väg att upplösas,
vad som fanns kvar var bara en virvel av tanke-
skärvor, som glimtade och försvunno, och ett muller
som av nalkande furier...
Sången tystnade för ett ögonblick, Dörrarna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
