Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sockenbor, som hade lyckats fly ur den stora karavanen
mot öster. De störtade fram till honom gråtande och
bönfallande om hjälp och råd.
— Vad jag råder er till? Att vända om hem. Är
det till ruinhögar så än sen? Det är ändå bättre att
dö på egna grushögar. Och vad som ännu står kvar
på åkrarna måste räddas.
Han kände att han inte kunde behärska sig längre,
och han slog ifrån sig med händerna och tog hals
över huvud till flykten.
Han återvände hem nedtryckt och mörk som
natten. Knappt hade han något lugnat sig förrän
hushållerskan kom med nya bud:
— I skyttegraven bakom kyrkogården ligger två
svårt sårade ryssar. Franek har hört dem, de tiggde
om förbarmande. Man kan väl inte lämna dem
ohulpna.
— Det fattades bara! stönade han och tog sig
om huvudet. Det är inte tillåtet att hysa fienderna,
om än sårade. För sådan barmhärtighet får man
betalt med fängelse.
— Skall vi då låta dem ligga och dö i diket som
hundar?
— Vad skall man göra? De måste ha legat där
ett par dar redan. Å Gud, det är för mycket som
hopar sig över mitt arma huvud. Magda får handla
som Magda anser rättast. Jag vill ingenting veta,
inte höra ett ord. Förbandsartiklarna ligger i byrån.
Men inte ett ord åt någon, inte ens under
tysthetslöfte, som det händer Magda ibland...
— Har man nånsin hört? utbrast hon sårad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
