Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genommarschernas damm, lugn och som enkom skapad för
slåtter.
Men varken liar eller skäror hördes vina, inga
muntra vislåtar klingade, inga brokiga kjortlar lyste
i säden, inga fullastade skrindor rullade i väg åt
logarna. Åkrarna lågo öde och livlösa, lika
förgätna kyrkogårdar. De hade förvandlats till en vild
stäpp, där oräkneliga fågelskaror och alla möjliga
snyltgäster ur djurvärlden nu huserade fritt.
Åkerväxten var god, och trots kosackernas
förstörelseverk fanns det ännu åtskilligt att skörda.
Men ack, det fanns ju inga skördemän. Säden rann
redan ur de övermogna axen, halmen svartnade,
potatisblast och kål sköto kvastlikt i höjden. Synen
av skördefälten som dag för dag fördärvades fyllde
prästen med allt djupare bekymmer.
Kommer de tillbaks, så svälter de ihjäl, tänkte
han förtvivlad. Vad skall de ta sig till!
Han reste omkring i trakten och bönföll om hjälp.
Men alla hans böner båtade till intet, ty överallt
fattades det folk, hästar och fordon. Kriget hade
tagit dem.
Med sammanbitna tänder måste han åse hur
truppavdelningar togo genvägar tvärsöver de bästa
åkrarna, hur trosshästarna betade i rågen och furirer
mejade av hela sträckor till sänghalm och strö.
Första gången sprang han ut och protesterade,
men han fick en sådan minnesbeta att hushållerskan
måste sköta honom med salvor och kalla omslag i
tre dagar. Det återstod honom intet annat än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
