- Project Runeberg -  Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr /
VII

(1875) [MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Författrens företal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRFATTARENS FÖRETAL.



Den saga, som här förtäljes i dramatisk behandling, blef –
enligt all sannolikhet – svensk folksaga kort efter slutet af
vårt Karolinska tidehvarf. Att hon åtminstone under 1730-talet
muntligen i Sverige berättades, hörde jag i min barndom af
ålderstigna slägtingar, hvilka då hade sålunda gjort hennes
bekantskap. I tryck utkom hon först längre fram; troligen
dock redan före 1750. Det exemplar, hvari jag såsom barn
läste henne första gången, fans bland en mängd sagor och
visor, »tryckta i år», men med alla yttre kännetecken af
nyssnämnda tidsålder. Hvadan hon var kommen, visste jag ännu
icke, när det djupa intryck, som hon på mig gjort i mina
spädare år, gaf sig luft i förevarande skådespel. Jag förmodade
blott, att sjelfva urtexten icke var svensk och ansåg troligt,
att någon gammal fransysk berättelse låg till grund. – Så
förhåller det sig ock. Den svenska är, i likhet med sagan om
»Fågel Blå», närmast hämtad från den sagorika grefvinnan
D’Aulnoy och har sitt original i en episod af hennes roman
Hippolyte Comte de Douglas, som blef, efter författarinnans
död, utgifven ej långt före slutet af Ludvig XIV:s dagar.
Sjelfva romanen är mindre än medelmåttig, och förevarande
saga, förtäljd af den till målarelärling förklädde Hippolyte för
en abbedissa, hvars porträtt skall målas, utgör i hela boken
det enda poetiska. Desto snarare gissade jag efter min
upptäckt, att sagans gestalt ej heller der vore den ursprungliga,
att åtminstone grundtanken vore lånad från någon äldre
uppfinning. Den syntes mig öfverstiga kretsen af den vittra
författarinnans både snille och samtid. – Äfven denna gissning
bekräftades, och på ett märkvärdigt vis. För några år sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lycksalig/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free