Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr / 215 (1875) Author: P. D. A. Atterbom Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TREDJE ÄFVENTYRET.

——

SKILSMESSAN.

—

Felicias Park.

Strandeu af en sjö; slottet synes, ehuru blott på långt afstånd. Från sjön
höras, närmare och närmare, gitarrtoner, som beledsaga en qvinnoröst;
då och då svara valdhornsljud från de skogbeklädda berg, som
om-gifva parken. På en i vattnet utskjutande hall står Lucinda; något
aflägsnad från henne, på en upphöjning, under ett lagerträd, sitter
Laura.

LUCINDA.

Det blir en qväll, så skön som dagen var! —

Jag hör Cäcilia komma: skogens folk
välkomnar henne re’n från sina fästen.

Nyss under dvala fången, återbörjar
med alla stämmor våra lunders sång;
ej mindre full och klar, men mera öm
än i de morgontimmar, då han bar
till våra väckta bröst sin första helsning.

Hur ljuft hon anför! I sin lilla båt,
vid strängaklang nu framom udden synlig,
allt annat glömmer hon; knappt näns hon bryta
med åran sjöfruns glatta spegeltak.

Ropande och vinkande*

Ro på! Kom till Theano ej för sent!

CÅCIL.IA
från vattnet.

Hur ljus och skugga råkas
förtroligt re’n! Hur halfhögt löfven språkas
hland dessa gröna berg!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>