Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA
uppbragt.
Ar du förryckt? — Så tacka dina stjernor,
att ej din mun ett ord derom förrådt!
Bedragare! Du skulle då ha rönt,
att ock Felicia kan bli förfärlig!
ZEPHYR.
Min höga drottning, . . .
FELICIA.
Understå dig blott, —
om du vill pröfva, hurudan jag är,
när jag mig känner fullt min moders dotter!
LAURA.
Din vrede, herskarinna! blidkas visst,
när du besinnar endast, hvilka årshvarf
på Astolfs jord, likt bubblor i en ström,
forrunnit, sedan han kom hit med Zephyr.
ZEPHYR.
Välsignad vare du för denna tröst,
du alltid visa Laura! — Ja, så är det:
med mig ej Svanhvit någon helsning skickar.
Trehundra år hon legat re’n i mullen,
den öfvergifna; och jag sjelf har stundom,
vid flygtiga besök i nordens somrar,
sett serlaregnets gråt på hennes graf.
FELICIA.
Jag andas friare ... Hon är då död!
Så heter det på Astolfs tungomål.
Förunderliga ord!–Dock, godt för henne!
För menskoverldens qvinnor slutas fort
det qval, som oss i evighet förföljer;
när de ej älskas längre, få de dö,
och stoftets kyla släcker deras låga.
ZEPHYR.
Ett fluglif må man kalla det, i sanning!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
