Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur lätt gör hoppet allt!
Och likafullt man vänjer sig, tillsist,
långt fortare, än hvarjc ungdom tror,
att lefva utan hopp — och lefva dock!
GOSSEN.
Kom, herre! Sätt er under mammas rönn
på gården hemma; nu den börjar allt
pånytt stoffera sig med röda klasar!
Så ber jag mamma komma ut; och så
ni får oss höra alla tre tillhopa.
ASTOLF.
Tack, snälla gosse! Mycken lust jag har
att lyda dig.
DEN GAMLE.
Välkommen i mitt hus!
Det syns der uppe mellan björkarne . . .
Välkommen hjertligt! — Långt är nästa stad
belägen härifrån; och öde skogar
på många mil omskansa denna bygd.
Kom, hvila ut hos mig! — Försmår ni ej
ett torftak, enkelt värdfolk, tarfiig spisning,
så följ mig!
ASTOLF.
Gamle fader! Xi har rätt;
vi böra känna närmare hvarandra.
EN QVINNORÖST
ropande nedåt dalen, ur björklunden omkring den lilla boningen.
Herr Florio! — Herr Florio! — Det lider
mot aftonen. Herr Florio! Kom in!
ASTOLF
studsande.
Ilvem ropar hon? Hvem äger detta namn?
DEN GAMLE.
Jag heter så, min herre; denna qvinna
är enka efter en olycklig yngling,
som tänkte svärmiskt 0111 sitt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
