Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den indo-europeiska språkstammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6) den keltiska familjen. Hithörande språk torde
fordom talats öfver större delen af västra Europa, men de
ha af romaner och germaner utdrifvits i hafvet, och endast
några spillror af denna en gång så vidt utbredda
språkfamilj klamra sig ännu fast vid den västeuropeiska kusten.
Bland de keltiska språken nämna vi först galliskan, hvaraf
några ringa rester finnas upptecknade. Ännu talade
keltiska språk äro kymriskan i Wales, bretonskan eller
aremoriskan i Bretagne — med hvilka korniskan i Cornwall,
hvilken utdog vid detta sekels början, var nära besläktad —
gäliskan i de skottska högländerna, iriskan i vissa trakter
på Irland samt manxiskan på ön Man i Irländska sjön. Den
keltiska litteraturen under Medeltiden, speciellt den forniriska,
är af stort värde, och af keltiskt ursprung äro såväl
sagan om den heliga Gral som sagan om konung Artur och
hans riddare.
Vi skulle nu rätteligen öfvergå till
7) den germanska familjen, men som denna fordrar
en något utförligare behandling, vilja vi först nämna några
ord om
8) den slavo-baltiska familjen, hvilken likasom den
ariska klufvit sig i tvänne grenar: den baltiska och den
slaviska.
Den baltiska språkgrenen har visserligen från historisk
och kulturell synpunkt spelat en mycket obetydlig roll, men
är i språkligt hänseende af så mycket större vikt.
Af de baltiska språken nämna vi först den forna
preussiskan i nuvarande Ost- och Väst-Preussen, det af
tyskar utrotade preussiska folkets modersmål. Språket utdog
på 1600-talet och vi ega endast några få, dåligt upptecknade
minnesmärken af detsamma.
Af långt större betydelse är litaviskan, som ännu talas
i det ryska guvernementet Kovno, i nordligaste Polen och
i östligaste delen af Ost-Preussen. Dess litteratur är
visserligen hvarken stor eller vidare värdefull, men själfva språket
är af desto större intresse. Det är nämligen till sin
byggnad tvifvelsutan det äldsta och ursprungligaste af alla nu
lefvande indo-europeiska tungomål, ja i vissa hänseenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
