Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Förändringar i språket under den äldre Vikingatiden
- Fornryska lånord
- Den yngre runraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reflexivpronomivets plats — det sv. nalkas och det fr. s’approcher
i grund och botten är samma bildning.
Mångt och mycket vore att tillägga rörande de stora
förändringar språket under Vikingatiden uppvisar, men vi
måste inskränka oss till de nu anförda.
* *
*
Källorna för vår kunskap om vårt språk under runtiden
äro ock af tvänne slag, nämligen dels svenska lånord i
främmande språk, dels våra svenska runinskrifter.
De från denna tid (och följande tider) härstammande finska
och lappska lånorden likasom de hos främmande skriftställare,
såsom Adam af Bremen († 1076), förekommande svenska
ord (mest personnamn) äro dock af mindre betydelse än de
fornryska lånorden från detta tidehvarf.
Omkring 860 e. Kr. grundades, som ofvan anförts, det
ryska riket af svenska vikingar. Från den närmast följande
tiden ega vi ock åtskilliga svenska ord — speciellt
egennamn — i mer eller mindre förryskad dräkt, till största
delen bevarade i tvänne fornryska urkunder från 911 och 944
e. Kr. Bland dessa fornryska lånord nämna vi till ex. Igor <
fsv. Ingwar, Rurik < fsv. Røriker, Olga < fsv. Hiælgha
(= Helga), chwat (= duktig karl) < fsv. hwater (= rask,
hurtig) m. fl. Men ganska snart — i början af 1000-talet
— drunknade de fåtaliga härskande svenskarna i det
slaviska folkhafvet och det är endast några få personnamn,
såsåsom Rurik, Olga etc. och ännu färre andra ord (såsom
chwat), hvilka ännu bära vittne om det forna svenska
väldet i Ryssland.
Den andra och hufvudsakliga källan för vår kännedom
om runsvenskan är naturligtvis våra talrika runinskrifter.
Denna källa är emellertid ej så vidare riklig och därtill
ej sällan ganska grumlig, hvadan vår kunskap om
runsvenskan i många stycken är rätt bristfällig.
Visserligen äro de svenska runskrifterna ganska många
— de belöpa sig nämligen, om vi medräkna de forngutniska,
till nära 2,000 och intet land i världen kan på långt när
uppvisa ett sådant antal —, men de flesta af dem säga oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:19:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/madermal/0089.html
