Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade Maj, jag var en enda oreda av känslor.
- Verblichen und verweht sind längst die Träume, verweht
i-st gar mein liebstes Traumgebild! Romantisk var du!
-Jo, sade Maj. Så börjar "Sångernas bok". Vissnade och
borta med vinden nu sedan länge drömmarna, bortblåst även
min käraste drömbild. Den läste du för mig på Albogatan men
mest läste du Brecht. Så som du läste! Du kunde fylla ett helt
hus med din röst utan att ropa eller skrika. Det var det första
min mor mindes av dig, att du tvättade dina strumpor i
handfatet första kvällen när vi flyttat dit till dem den vintern och
sedan läste du Brecht högt så det rös i henne trots att hon inte
talade tyska. "An die Nachgeborenen" läste du. "Bettellied der
grossen Geister". Du hade så bra uttal.
- Du läste mycket då Maj. Jag litade också blint, nej, litade
med öppna ögon på ditt omdöme om vad jag skrev. Du höll på
mig. Det betydde mycket när förlagen och redaktörerna och
sedan kritikerna var som de var.
- Det är inte alls konstigt. Nog var jag känslofylld och
kanske en lipsill men jag visste vad jag ansåg om det jag läste. Du
skrev bra, det visste jag. Jag kände dina ord i kroppen. När de
stämde sjöng det om dem. När de inte stämde sade jag dig det.
Därför angrep jag dig aldrig för något du gjorde eller sade
eller köpte. Och aldrig gnatade eller grälade vi om pengar och
annat sådant. Jag känner inte till några andra som levde som vi
levde. Jag har aldrig hört talas om ett sådant förhållande. Det
var det som var det finaste med oss. Men hur hade det gått med
det tror du om jag blivit med barn i mars 1954?
- Jag hade bort vilja göra dig med barn då i mars för fyrtio
år sedan.
- Jag ville ha tolv barn, sade Maj, det hade jag bestämt mig
för när jag var fjorton år och det talade jag om för dig den
första hela natten vår när jag stannade över hos dig på Albogatan,
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
