Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Tänk också på att det var inte särskilt synd om tyskarna
under kriget. Det finns ingen jämförelse mellan hur vi hade
det i Sovjet och hur de hade det. Anda in i det sista levde de
gott. Deras arméer plundrade hela Europa. Ransonerna här
var därför sådana som vi inte kunde drömma om, som inte ens
britterna kunde hoppas på åren efter kriget när de sades ha
segrat.
- Berlin bombades, det är ännu inte helt återuppbyggt. Men
vad tror ni hände med de utbombade berlinarna? De
skickades ut på landet eller fick nya och välutrustade bostäder.
Goeb-bels deporterade judarna från Berlin till Auschwitz och gav
de tömda lägenheterna åt offren för bombkriget. Med
sänglinne och köksutrustning och allt. Säg sedan att ingen här
visste hur det gick för judarna!
- Den sanning vi inte kan säga högt är att det tyska folket
tjänade på Hitler ända till dess krigslyckan verkligen vände.
Efter die Machtübernahme gav krigsförberedelserna dem
arbete och sociala reformer. Det var därför de röstade som de gjorde
i Saar 1935. Också våra väljare och socialdemokraternas
väljare röstade för Hitler. 98% röstade i hemliga och fria val och
90 % röstade för Hitler. Han gav arbete och trygghet menade
de. Sedan kunde alla få del av vad som togs från judarna när
pogrompolitiken sattes igång på allvar. På det som plundrades
från de ockuperade länderna levde den tyska hemmapubliken
gott ända fram i 1944,1945. Och tala med de forna soldaterna!
När de inte pratar officiellt och demokratiskt kommer de att
berätta om hur de varit vid Nordkap och på Kreta, om hur
pigerne var på Karl Johan i Oslo och mademoisellerna på
Pigalie i Paris. När de sedan är på sin lokal och det bara är karlar
vid bordet deras och de sitter öldrickande vid sitt Stammtisch,
då talar de om hur det var att tvinga sig på ukrainskor och
polskor men också hur det var att klara sig undan partisaner
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
