Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kuvert. Inte på långa vägar stort nog att rymma ett refuserat
manus. Jag öppnade det i tamburen redan.
Arne Björnberg skulle ta boken. Han skrev uppskattande
om mitt raka språk och min fabuleringsförmåga. Men han ville
ha in mer psykologi. Jag borde stryka några bifigurer. Ändra
slutet. Han tyckte inte om döendet. Manuskript, menade han,
var bara det råmaterial ur vilket förläggare skar fram en bok.
Nå, det där skulle lösa sig. Kanske tvangs jag till en
kompromiss här eller där. En frontuträtning för att tala
världskrigsspråk. Men jag borde klara det.
Naturligtvis var jag glad. Nu hade jag traskat där i mörkret
långt nere i den litterära underjorden ända sedan Bonniers
refuserade "Pubertet" 1947. Varit kulturell troglodyt! Äntligen
skymtade ljuset därframme. För att slippa ut ur denna håla
kunde det vara förnuftigt att gå med på en och annan
kompromiss. Väl ute i det fria skulle jag sedan kunna göra som Ragnar
Oldberg rått mig och ta skadan igen.
Norrljuset från fönstret var grått och det var råkallt i
rummet. Jag tände lamporna. Det blev mindre gråmulet då och jag
satte på den lilla elektriska värmaren. Kakelugnen var kall. Vi
hade inte eldat sedan i går kväll. Men ved hade vi ju. Jag tog
fram veden ur korgen och tände en brasa. Den tog sig. När jag
fått en glödbädd öppnade jag luckorna och lade på ny ved.
Lågorna värmde. Sedan stängde jag luckorna ty nu gällde det att
få en ordentlig glöd så kakelugnen skulle kunna värma
ordentligt under hela natten.
Då hörde jag nyckeln i ytterdörren. Den öppnades. Jag vände
mig om från kakelugnen och såg Maj komma in i hallen.
Dörren till köket var inte stängd. I ljusdunklet såg jag henne hänga
av sig kappan och böja sig ned för att ställa undan väskan. Hon
reste sig upp just som jag kom. Hon bar sin mycket åtsittande
vita yllejumper och sin vida veckade blå yllekjol med det breda
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
