Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Art, sade jag. Exempel på vackra svenska representationsrum.
Jag stod sedan där ute på balkongen utanför salongen och
rökte. Där nere gick den gamla ringbanan, Chemin de fer de
ceinture de Paris, från Napoleon III:s tid. Den hade funnits
avbildad och beskriven i farfars ingenjörsbok och jag hade en
gång i tidiga tonår tänkt bygga modell av den. Sedan femtio år
var den nu alltmer ersatt av tunnelbanan, metron. Jag öppnade
brevet med Älvas instruktioner och läste.
Hon önskade oss välkomna. På måndag borde jag gå till
UNESCO och ta kontakt med hennes sekreterare. Från
början hade Alva ju tänkt att vi alla tre kunde bo här tillsammans
ett år. Men så blev det inte. Nu var hon förflyttad till New
Delhi. Tills vidare kunde Maj och jag i varje fall bo här i
våningen i Paris. Men frågan var hur länge det kunde dröja innan
någon ny hyresgäst köpte kontraktet, betalade nyckelpengar
och begärde att vi skulle bort. Vi hade till dess att vaka över
våningen och möblerna. Den fick inte stå tom. Då kunde den
betraktas som övergiven. Vi hade också att övervaka flytten.
Det var viktigt att se till att allt packades ordentligt. Man kunde
inte lita på flyttfirmorna. Det hände ofta att de smusslade
undan värdefullare föremål. Men allt detta kunde dröja in på det
nya året. Sedan fick man se hur bostadsfrågan skulle lösas för
oss.
Maj visade mig omkring i våningen.
- Det här var Sisselas rum, sade hon. Här bodde jag.
Vi packade upp och installerade oss. Kajs rum gjorde vi till
vårt sovrum. I Sisselas rum satte jag upp förstoringsapparaten.
Älvas sovrum lät vi stå. Hon skulle nog komma förbi här i Paris
innan våningen var såld.
Maj talade inte om Göteborg den dagen. Men hon var
märkligt f jär. Jag visste inte hur jag skulle tolka henne. Om
Warszawa talade vi heller inte. På kvällen sade hon dock:
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
