Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»De bodde ett år i samma hus som jag, och
jag hann därunder att göra den erfarenheten, att
de voro ovanligt slarfviga och bråkiga människor.
Där var ett ständigt springande af visiter och
främmande och af tiggare. Sent kommo de hem om
nätterna och väsnades i trapporna, som de för
öfrigt aldrig skurade. Deras hem var ett veritabelt
värdshus, där »Den springande hjorten» varit en
synnerligen lämplig skylt.»
Fröken Pilo såg upp med sina stora,
uttryckslösa ögon.
»Mycket roligt, Regina, mycket roligt.»
I detsamma kom Gösta Bergenstierna, en stor
åtta-åring, springande och ropade:
»Söta, rara mormor, får vi låna schackspelet
litet, vi vill det så rysligt gärna!»
»Tyst, Gösta!» inföll fru Bergenstierna och
höjde varnande handen, »du skriker ju, så att
mormor kan bli döf ...»
»Söta, goda, snälla mormor, får vi ...»
fortfor Gösta och sänkte tonen till en hes hviskning.
Mormor sträckte ut handen, drog sin älskling
intill sig och sade med ett leende och en
skakning på hufvudet, som ej bådade godt:
»Det tror jag knappast, pjäserna äro så
ömtåliga och morfar är så rädd om dem. Tänk om
någon skulle gå sönder!»
»Åhja — men —»
»Ja, spring och fråga morfar.»
Gösta flög af som en pil och var efter ett
par sekunder tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
