Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 38 —
skulle naturligtvis hela programmet vara
fulltecknadt och så — skulle nog någon bli kär i
henne .... »Bara de få känna, hur jag dansar, så...»
tänkte hon.
Dora hade ett annat slags bekymmer.
Hvarför kom ej Eugen — hur kunde han dröja, om
han verkligen älskade henne? Hur brinnande
otålig hade hon ej varit, hur hade hon ej tyckt
att timmarna kröpo fram, och han brydde sig*
ej ens om att komma så tidigt, att han kunde få
en dans af henne! Snart var hela hennes
program fulltecknadt! »De dumma karlarna, om de
ville låta mig vara i fred — så där ja — nu
visar jag ej längre mitt program.» Och hon
stoppade programmet under skärpet och svarade
hänsynslöst, att hon var uppbjuden till kotiljongen,
som hon beslöt att gömma åt Eugen.
Ändtligen fick hon se Eugen i andra ändan
af den stora balsalen. Hennes ögon strålade till,
så att den kavaljer, som stod framför henne,
måste vända sig om för att se, hvad det var, som
gjorde henne så vacker. Då rodnade hon ännu
mera, ända ned på den fina, hvita halsen, och
ögonen blefvo fuktiga af sinnesrörelse.
Men då Eugen närmade sig, klack det till
i hennes hjärta af förskräckelse. Han såg så stel
och högtidlig ut med sin långsamma gång och
raka hållning, att allt hennes mod försvann. »Ser
han verkligen så där ut,» tänkte hon, »jag
känner inte igen honom — jag blir rädd... hvad
skall han säga om att jag har kotiljongen kvar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
