Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 44 —
om sig tänkte hon: »Utom för Anna, för vi ha
lofvat hvarandra att tala om allt som händer.»
Han tog hennes bägge händer, drog henne
intill sig och såg henne länge och forskande in
i (Ögonen, liksom hade han velat läsa i djupet
af detta .unga, outvecklade väsen, som han nu
för alltid fäst vid sig. Otydligt som i en dröm
tyckte han £ig där förnimma något, som ej
behagade honom, ty han drog en suck och släppte
hennes bägge händer. »Är hon inte Sann?»
tänkte han. »Äro de där klara blå ögonen speglar,
som ljuga?»
Men så smög hon sig intill honom och såg
in i hans ansikte med en skrämd, oskuldsfull
barnablick, och så försvunno alla andra känslor i
den berusning hennes unga lifssjudan de väsen
utöfvade på honom.
»Vi skola bli lyckliga, min Dora,» hviskade
han lidelsefullt och drog henne åter intill isig,
»lyckliga genom det hela, fulla förtroende för
hvarandra, som är kärlekens grundval. Icke sannt,
min älskade?»
»Jo... jo,» hviskade hon och tryckte sig mjuk
och smekande mot hans bröst. Förtroende —
grundval — hvad brydde hon sig om »sådant?
Hon ämnade älska honom, ingenting annat.
»Kom ihåg det, min älskade Dora, hvad vi
än må fela mot hvarandra, men förtroende,
sanning i allt... med alla våra fel och brister...
Du förstår mig ju?»
»Ja visst... ,min ... min älskade ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
